Fru Bråttoms blågg

Om att bli en bättre människa

2012-01-19T07:45:00.002+01:00

Jag vill inleda det här inlägget med att understryka att det inte egentligen syftar till att kritisera Håkan Juholt. Det gör alla andra och ganska ofta med goda skäl, men jag har alltid haft svårt för att hacka på den som alla andra ger sig på. Fast i Juholts fall är det svårt att låta bli att fundera över vilka rådgivare han omger sig med.Juholt har som bekant varit på semester några veckor. Han säger att han blivit en bättre människa. Jag tycker att det är ett alldeles osannolikt dumt uttalande. En bättre människa blir man möjligen efter år av volontärarbete eller efter att ha tillbringat en tid i ensamhet i öknen eller så. Inte av att lapa sol och koppla av. Uttalandet kan även ställas i kontrast till f.d. hockeyspelaren Nisse Ekmans liknande utsaga. Denna yttrar han dock ett år efter att han drabbats av en stroke. Något för Juholt att ta till sig kanske?

Bilen som ett kulturfyllt universum

2012-01-16T22:11:00.002+01:00

Ibland råkar min färd till arbetet infalla när Kulturnytt sänds. Idag var det en sån dag. Det är en speciell känsla. Plötsligt känns det som att kulturen är viktigast av allt, att den är allt. Programmet må vara litet till formatet, men innehållet är stort. Till vardags är jag näst intill kulturellt utsvulten, böckerna travar olästa på mitt nattduksbord, filmerna visas inte längre på bio när jag får en kväll över, teaterbesök blir det regelbundet vart femte år eller så och möjligen en konsert någon gång per år. Men det känns nästan som att det inte gör något när jag sitter där i bilen och lyssnar på Mårten Arndtzéns vänliga röst. Han lyckas förmedla kulturupplevelserna så att jag nästan tror att jag läst boken, sett filmen eller besökt utställningen. Efter dagens program har jag fått en ny bok på min lista: Magnus Lintons De hatade. Jag kan bara instämma i inslagets rubrik: varifrån kommer allt detta hat?

Storebrorssamhälle

2011-12-21T10:52:00.001+01:00

Igår hade jag svårt att somna. När det händer, brukar jag alltid lyssna på poddradio en stund. Så gjorde jag även igår. Jag lyssnade på Kropp och själ från den 6 september i år. Programmet hade rubriken Tystnadsplikten i informationssamhället och handlade främst om hur elektronisk hantering av vårdjournaler gör att alltfler får tillgång till dessa och att det finns såväl säkerhetsbrister i själva systemen som brister i den faktiska hanteringen av journalerna. Inte heller finns det bra rutiner för hur patienterna får information om sina rättigheter begränsa vem som får ta del av uppgifter i deras journaler.

När jag äntligen somnade, var det med en gnagande olustkänsla av att jag måste börja göra flera, aktiva val för att komma bort från informationssamhället.

Att vara en annan

2011-10-07T22:30:00.000+02:00

Det har varit tyst och tomt här på blåggen en längre tid. Jag har tappat lusten. Igen. Det har ju som bekant hänt ett antal gånger förut. Då har det ofta handlat om en leda vid internetbruset. Att jag helt enkelt inte orkat tränga mig in i bloggarskaran med min megafon och försöka göra mig hörd. Så är det inte denna gång. Nu är det snarare en kombination av extrem tidsbrist och en känsla av att helt enkelt inte ha någonting att säga.

Varje dag ger jag mig iväg till arbetet med glädje och stor arbetslust och timmarna formligen flyger iväg. Dagarna präglas av motivation, inspiration och koncentration. Mitt arbete är utmanande, utvecklande, stimulerande, roligt, slitsamt, svårt och spännande. Jag tycker att jag verkligen får utmana mig själv hela tiden och jag är så tacksam över det arbete jag har. Men ändå: det är ett slags roll. Hur mycket jag än tycker att jag är mig själv i min yrkesroll, så är jag ändå i viss mån en annan om dagarna. Jag märker det inte så mycket när jag är på arbetet, utan mera när jag kommer hem och möter min familj. Då slutar jag att vara den där andra och blir mera mig själv. För att orka med tempot på jobbet måste jag helt enkelt stänga av bruset en stund på kvällar och helger. Då har Blåggen fått stå tillbaka. Så kommer det förmodligen att vara en tid framöver, men när andan faller på (som den faktiskt gjorde i kväll) kommer jag nog att knattra ned några rader om stort och smått.

Dagens snackis

2011-09-02T22:43:00.001+02:00

Dagens snackis i Gävleborg var nyheten att Sandvik flyttar sitt huvudkontor till Stockholm. Enligt många bedömare var detta ganska väntat, men jag tror ändå att många gävleborgare kände sig överrumplade. Sandviks huvudkontor har legat i Sandviken i 150 år och bruksandan har nog inneburit en hel del för Sandviks framgångar. Faxander är den förste som brutit traditionen att VD skall bosätta sig där huvudkontoret finns. En annan sak som är litet märklig är att Faxander endast äger 1000 Sandvikaktier. Faxander må vara skicklig men inte klappar hans hjärta för Sandvik på samma sätt som det gjort på hans företrädare.

Jag undrar om Sandvik förstår vidden av vad man gör nu. Det kan givetvis finnas goda skäl för att flytta huvudkontoret, men inte tror väl Faxander själv på det han anför som skäl: att placeringen av huvudkontoret måste vara mera central i vår globaliserade värld och att det är lättare att rekrytera till Stockholm. Om man vill placera företaget optimalt i den globaliserade världen, så vore väl Kina ett lämpligare val. Förresten är det väl där Sandvik hamnar till slut, precis som allt annat. När det gäller rekryteringen, så har jag aldrig tidigare hört att Sandvik skulle ha svårt att rekrytera kompetent personal på grund av att huvudkontoret är beläget i Sandviken. Det mest troliga är väl att det här bara är början. Först flyttar man huvudkontoret och sedan kommer resten att flyttas etappvis. När huvudkontoret är borta finns inga chefer på plats i Sandviken som tvingas möta missnöjda anställda på Ica Maxi eller ute på stan och då blir det givetvis lättare att driva igenom obekväma beslut. Det verkar onekligen smidigt men samtidigt tror jag att man i framtiden inte kommer kunna räkna med medarbetarnas lojalitet på samma sätt som tidigare och vad kommer då att vara speciellt med Sandvik?

Nej, jag tror att Sandvik kommer att förlora på flyttkarusellen vad man tidigare räknat hem på Sandvikengungan.

Förkylningsanpassad utflykt

2011-08-27T21:57:00.001+02:00

Det har varit förkylt i familjen idag. Vi hade tidigare planerat att göra en badutflykt, men med tanke på hälsotillståndet fick vi skrinlägga de planerna. I stället drog vi iväg till Högbo. Först spelade maken minigolf med de stora barnen medan jag slet för att hindra yngsta från att förstöra för alla som spelade. Detta åstadkom hon genom att springa in på banorna, klättra på desamma och ta folks bollar, ja, ni förstår kanske hur det var.

Därefter gick vi till den fantastiskt fina lekparken där såväl barn som vuxna trivdes. Det första jag fick syn på var Rundhunden. Det är en fantastisk karaktär som jag lärde känna genom Inger och Lasse Sandbergs Rundhunden och den bottenlösa dammen. I parken fanns även Långa farbrorn och Lilla Anna. Och en hel massa roliga rutschkanor, klätterställningar och gungor. Lägg därtill smakligt fika och vackra omgivningar, så förstår ni att det var en lyckad eftermiddag. Egentligen var det bara en enda sak som var mindre bra. Tydligen anordnade man just idag något slags tävling i bilstereo. Det är något oklart vad det egentligen gick ut på, men såvitt jag kunde se handlade det om att en mängd bilar stod uppställda på en gräsyta med öppna dörrar och bakluckor och så dånade musik ut från dessa bilar. Som tur var hördes inte oväsendet över hela Högbo.

P1 i god form

2011-08-26T08:30:00.001+02:00

I morse lyssnade min vana trogen jag på P 1. Vanligtvis blir jag besviken, då intervjuade inte får tala till punkt och sällan tillåts utveckla resonemangen tillräckligt. Men i morse blev jag positivt överraskad. Intervjun med Laura Hartman, tidigare verksam vid Finanspolitiska rådet gick i långsamt tempo. Hartman tilläts fundera och resonera och lyssnaren invaggades inte i tron att finanspolitikens inriktning är en enkel fråga. Mera sådant, tack!

Tillägg: för den som vill läsa mer finns Finanspolitiska rådets rapport tillgänglig elektroniskt. Trehundra sidor orkar man kanske inte sig igenom, men då kanske sammanfattningen kan vara ett alternativ.

Norge

2011-07-22T21:03:00.002+02:00

Jag hade tänkt blågga om mitt maxpulstest, men det känns ganska oviktigt nu. Jag har inget klokt att säga om vad som hänt i Norge, utan ägnar kvällen åt att tänka på alla dem som drabbats. Livet är skört.

Om mod

2011-07-20T22:27:00.001+02:00

I måndags lyssnade jag på Studio Ett i bilen på väg hem från jobbet. Under den kvart färden varade hann jag bl.a. höra detta inslag.

Lyssna: Abort

Inslaget fick mig att fundera över hur de gör, alla dessa människor som, likt Nasrin Sjögren, står upp för obekväma åsikter? Hur vågar de? Hur orkar de? Var tankar de positiv energi i tillräcklig mängd?

Jag är oerhört tacksam mot alla dessa människor. Och det gäller faktiskt såväl dem vars åsikter jag delar som dem vars åsikter jag skyr. Det spelar egentligen inte någon roll vilken själva sakfrågan är, utan detta gäller för alla dessa vanliga människor som blir vardagshjältar genom att de uthärdar mer än de flesta bara för att de tror så starkt på någonting att de helt enkelt anser sig inte ha något val. Vilken tur för mig, som är en sådär lagom anpasslig människa, att ni finns.

Nasrin har själv skrivit ett utmärkt blogginlägg som förklarar hennes syn på detta. Läs mera här!

Semester

2011-07-15T11:17:00.003+02:00

Blåggtorkan har varit intensiv och långvarig. Jag har helt enkelt inte känt någon lust att skriva här. Eller haft någon tid till det heller, för den delen. Det verkar som om jag med viss regelbundenhet drabbas av en leda vid det ständigt uppkopplade samhället. Då infinner sig känslan att sociala medier mest är en arena där var och en basunerar ut sitt eget budskap, men få tycks lyssna på någon annan, vilket får till följd att jag inte vill vara en del av det. Kanske beror det på att jag faktiskt levt större delen av mitt liv ouppkopplat och att, trots den stora mängden fördelar med nätet och sociala medier, så bidrar dessa även till att öka den negativa stressen i mitt liv. Nu har dock blåggandet varit nedlagt tillräckligt länge och ledan börjar ge vika för lusten att skriva.

Idag avslutar jag min första semesterperiod. Vi har städat i kapp hemma och har tillbringat några härliga veckor i stugan. Och så har jag kommit i kapp mig själv. Jag har hunnit umgås med familjen, hunnit träna en hel del och hunnit läsa flera böcker. En härlig semester, med andra ord.

Seger för civilsamhället

2011-05-21T19:04:00.000+02:00

Idag har jag ägnat större delen av dagen åt att, tillsammans med ett antal grannar, göra i ordning samfällighetsföreningens lekpark. Lekparken var tidigare i kommunal regi, men på grund av omfattande besparingar var kommunen på väg att lägga ned den i höstas. Det visade sig dock att det fanns goda möjligheter för exempelvis samfällighetsföreningar att ta över ansvar lekparker som kommunen inte längre har möjlighet att sköta. I höstas blev sålunda vår samfällighetsförening med lekpark. Vi fick då ett startbidrag av kommunen. Vi har nu använt delar av det till att köpa färg och penslar. Idag har vi målat alla lekredskap i glada färger. Dessutom har vi röjt bort sly kring parken, städat, klippt gräs och krattat bort sten och kottar. Parken är numera fantastiskt inbjudande. Jag får själv lust att leka där när jag ser färgexplosionen på andra sidan gatan. Vetegult, stilrött och en blå färg som är.... tja, blå. Den hade inte något namn som de andra utan bara en massa nuffror som ingen människa kan komma ihåg.Vi har haft en riktigt trevlig dag tillsammans. Förutom att lekparken blev fin, har vi också hunnit fika och umgås en smula.

Kommunen har skött lekparken på ett utmärkt sätt under alla år vi bott här. Vi, eller kanske framför allt våra barn, har verkligen gillat lekparken. Vi blev bestörta när vi fick reda på att den skulle tas bort, men såhär i retrospekt känns det som att det nästan var bra, för nu inte bara gillar vi lekparken, nu är vi stolta över hur fin vi lyckats göra den.

Reaktioner

2011-05-11T21:58:00.001+02:00

Förra veckan hörde jag en fantastisk krönika i Kulturnytt signerad Mårten Arndtzén. Han resonerade klokt och balanserat om de glädjefyllda reaktionerna på bin Ladins död. Reaktioner som jag för egen del har ganska svårt för. Jag tror verkligen att världen är bättre utan bin Ladin, men jag har svårt att känna någon glädje över att han inte längre lever. En annan människas död kan liksom aldrig vara något glädjefyllt. Arndtzén resonerade i sin krönika kring hur bin Ladins död är en viktig symbol för många människor som drabbats av terrorismen. Men, undrade han, vad skiljer egentligen denna symbolladdade glädje från den vrede som muslimer känner när någon skändar den mycket symboliskt viktiga koranen genom att exempelvis bränna den?

En smula ödmjukhet och självinsikt kanske vore lämpligt ändå? Vad skiljer egentligen oss från dem?

En annan sak som stötts och blötts under de senaste veckorna är misstankarna om narkotikabrott som riktats mot Ola Lindholm. Jag blir oerhört illa till mods av att läsa om detta. Förutom det vanliga, att han är dömd av kvällspressen redan på förhand, så framstår SVT:s agerande att välja att inte sända redan inspelade program som en kraftig överreaktion. Jag kan inte låta bli att undra om samma sak skulle kunna hända mig? Bara sådär? Vad hände med den straffrättsliga kungstanken "oskyldig tills motsatsen bevisats"?

Här kan du läsa Olas egna ord och här en klok krönika av Marcus Birro i samma ämne.

Lästips

2011-04-30T22:35:00.000+02:00

Efter påsk hade jag några dagars extra ledigt, då hela familjen drog iväg till Södertälje för äventyrsbad och ett besök på Tom Tits. Äventyrsbadet gladde de små och var åtminstone uthärdligt för de vuxna. Hotellet var fantastiskt. Scandic har verkligen lyckats hitta ett koncept som är perfekt för barnfamiljer. Inte blev det sämre av att det var väldigt lite gäster på hotellet, så vi hade full service hela tiden under middagen.

När jag väl bor på hotell brukar jag försöka läsa någon tidning som jag uppskattar men sällan har tillfälle att läsa i vardagen. Denna gång läste jag Dagens Industri. Där hittade jag en artikel (tror inte att den finns på nätet) som handlade om miljöekonomen Joshua Bishop, koordinator för den så kallade Teeb-rapportens (The Economics of Ecosystems and Biodiversity) näringslivsdel, och hans arbete med att förklara värdet av hållbart företagande. Teeb-rapporten har två huvudsyften. Det ena är att visa att naturen har ett värde och att i ekonomiska termer visa hur viktiga naturens tjänster är på lokal och nationell nivå men även för många företag. Det andra är att visa att det finns praktiska lösningar för att göra dessa värden synliga.

Bl.a. här kan man läsa mera om detta angelägna och högintressanta ämne.

Japp,

2011-04-17T22:05:00.003+02:00

nu har det gått åt helsike i Finland. Det är uppenbart att finlandssvenskarnas sak är svår. De däringa sannfinländarna har inte ett helt genomtänkt partiprogram, tycks det mig. Finland utan finlandssvenskarna, nä det går bara inte. Det är obegripligt att så många går på det där populistsnacket.

Här finns en grafisk presentation över valresultatet.

Skriver och skriver och skriver

2011-04-04T12:51:00.000+02:00

Det märks inte på detta forum, men jag skriver och skriver och skriver. Det är jättespännande att få lära sig det rent tekniska kring att skriva filmmanus. I högerspalten kan du se hur det går för mig.

Nu är det dags att börja skriva på allvar igen

2011-03-20T15:46:00.000+01:00

Jag njuter av söndagsfriden och har varken ork eller tid att blågga. Däremot vill jag gärna puffa för April månads ScriptFrenzy. Läs mera här!

Full fart framåt

2011-03-02T12:56:00.000+01:00

I helgen var jag på kristdemokratiskt rådslag i Örebro. Det var en helt fantastisk dag som födde mycket tankar kring kristdemokratisk politik och hur vi bör arbeta för att utveckla och förbättra vår politik och att vi ständigt måste försäkra oss om att vi förankrat vår politik i kristdemokratisk ideologi.

Igår kunde vi läsa i Svenska Dagbladet om kritiken mot stagnationen inom borgerligheten i allmänhet och inom regeringen i synnerhet. Här behövs uppenbarligen nytt bränsle. Eftersom moderaterna tycks ha lutat sig tillbaka, passar det utmärkt om de mindre partierna inom Alliansen lägger fram sina förslag nu. Kanske kan det bidra till att förbättra de usla opinionssiffrorna också.

Läs mera här!

Han är klok som en bok, Cervenka

2011-02-13T20:58:00.001+01:00

Läs den här artikeln i dagens SvD. Den är så på kornet. Förutom att den är välskriven. Vi får hoppas att vi får in flera räntehökar i riksbanken nu.

Relationslinjen

2011-02-08T15:14:00.002+01:00

På tal om det jag skrev i det förra inlägget, i den här artikeln utvecklar Göran Hägglund begreppet relationslinjen på ett förtjänstfullt sätt. Jag hade faktiskt bara skummat de tidigare artiklarna i ämnet, men inser att Göran och jag är på samma spår.

Usch, så deprimerande

2011-02-07T14:47:00.004+01:00

Jag läser en artikel i SvD . Det är en intervju med Monica Renstig, vd för Women's Business Research Institute. Renstig menar att det största hindret mot jämställdhet inom arbetslivet är att kvinnor arbetar för litet. Enligt henne är det hela en enkel matematik: den som arbetar flest timmar kommer längst i karriären. Många kvinnor bildar familj mellan 30 och 40, då de är som mest attraktiva på arbetsmarknaden. Då är de i stor utsträckning föräldralediga och halkar därmed efter i karriären.

Jag tycker att det är ett bristfälligt resonemang. Givetvis krävs det att man arbetar mycket och hårt för att bli framgångsrik, det är inget konstigt med det. Men är det verkligen så enkelt att det bara handlar om antalet timmar rakt av? Effektivitet och lämplighet för arbetsuppgifter torde väl ändå spela en viss roll i sammanhanget? Och varför i allsin dar måste människor inleda sin karriär precis under de tio år då många väljer att skaffa barn? Vi lever allt längre och håller oss friskare allt längre upp i åren. Den gamla sanningen att äldre medarbetare har högre sjukfrånvaro och sämre produktivitet blir alltmer förlegad. Varför inte inleda en chefskarriär i femtioårsåldern?

Renstig gör en jämförelse mellan Europa och USA. Inte nog med att vi har längre semester, dessutom är det så att flera kvinnor arbetar deltid. Jag undrar dock om den jämförelsen är relevant. Här är det av intresse att förvärvsfrekvensen bland kvinnor i USA ligger under 30%. Av dessa arbetar 74% heltid. Det är inte någon vild gissning att påstå att förvärvsfrekvensen bland kvinnor, i vart fall i Sverige, är avsevärt högre än 30%. Att åtminstone någon av föräldrarna arbetar deltid under småbarnsåren kan inte sägas vara ett problem, utan tvärtom en nödvändig anpassning för många.

Nej, att tänka utanför den lilla, trånga lådan i vilken människor är förbrukade efter femtio skulle nog vara mera givande än att ytterligare försöka hindra föräldrar från att vara delaktiga i sina barns uppväxt. Arbetslinjen är nog bra, men visst finns det behov av en gnutta kristdemokratisk familjepolitik också.

Kort klipp från Hägglunds tal på kommun- och landstingsdagarna

2011-01-28T23:32:00.001+01:00

Ett gott skratt förlänger livet heter det ju....

Felet med dagens skola

2011-01-25T14:29:00.002+01:00

I lördagens SvD kunde vi läsa följande rubrik: "Idag har vi inte en skola för alla". Det sticker i ögonen på en f.d. skolpolitiker. Gävles kommunala skola har ju "en skola för alla" som något slags motto.

Det är en intressant och viktig artikel. Innebörden är i korthet att elever som befinner sig längst till vänster i en s.k. normalfördelningskurva över intelligensnivå, d.v.s. elever med "svag teoretisk begåvning" saknar förutsättningar att klara skolan. Det här är en stor grupp elever, kanske 13-14%. De är normalbegåvade men inte tillräckligt begåvade för att klara av skolan. Det leder, enligt artikelförfattarna, antingen till social utslagning eller till att skolan tvingas sänka sina krav. Ingen av lösningarna är acceptabel. Artikelförfattarna föreslår i stället:

Det behövs ett fokus på kärnfrågan: elevers olika förutsättningar för teoretisk inlärning. Vi behöver identifiera dem med ökat behov av pedagogiskt stöd och vi behöver en skola som även anpassar högstadiet till dem med en mer praktisk än teoretisk begåvning. I den processen behövs samverkan inom elevhälsoteam i skolan och för vissa elever kan en kompletterande bedömning på specialiserade mottagningar inom sjukvården behövas.

Vi hoppas att man skolpolitiskt fortsätter satsningar på lärlingsplatser och liknande, för vissa elever behövs detta även under högstadietiden. I dag har vi inte en skola för alla.

Det är bra att den här frågan diskuteras. Problemet är bara att den här frågan varit uppe och vänt flera gånger. För ett antal år sedan gjorde jag ett besök inom särskolan i Gävle. En engagerad lärare stack då till mig en DN-artikel med precis samma innebörd. Jag var inte den första politikern som fått en kopia av denna artikel och ändå har frågan varit stendöd. Att alla människor är lika mycket värda, har av vänstern förvridits till att alla skall vara lika. Förhoppningsvis är vår nuvarande regering klokare och kan hantera den här frågan bättre. Alla människor har rätt till ett värdigt liv men det finns inte bara en mall för hur detta liv gestaltas. Teoretisk utbildning är sannerligen inte den enda vägen.

Inköpsförslag till Moderaterna

2011-01-21T23:07:00.001+01:00

Om nu Moderaterna väljer att inte kommentera uppgifterna från Wikileaks, kan de väl ändå göra det litet snyggare.

Någon borde förse minister Billström med en synonymordbok, för pinsammare än såhär kan det knappast bli. Kanske en uppgift för propagandaministern?

Nu har jag klarat av Allt!

2011-01-08T12:13:00.003+01:00

Tyvärr syftar rubriken inte på att jag utfört alla sysslor jag borde, utan endast att jag läst ut Allt. En på många sätt fantastisk bok, men jag måste erkänna att de sista hundra sidorna var ganska sega.

Böckerna som travar otåligt i väntan på att bli lästa är fortfarande jättemånga. Det är härligt att ha läsupplevelser att se fram emot, men man vill ju gärna ha tillfälle att ha dessa upplevelser också.

Skall fundera ett slag på vad det blir härnäst. Förmodligen blir det Fjärilen i glaskupan av Jean-Dominique Bauby, som jag faktiskt läst något kapitel av redan på biblioteket. Bauby var framgångsrik redaktör för Elle som efter en hjärnblödning nästintill totalförlamades med undantag för viss rörelseförmåga i huvudet och vänstra ögat. Boken skrev han genom att blinka ett visst antal gånger för varje bokstav och en assistent nedtecknade allting. Jag hade helt missat denna lilla bok, men sonen och jag läste av en händelse om den för någon vecka sedan. När vi sedan besökte biblioteket, råkade min blick falla på just den boken och jag kunde helt enkelt inte låta bli att låna den.

Men varför då?

2011-01-06T14:09:00.001+01:00

Flera har redan skrivit om det här, både bättre och mer initierat än undertecknad, men här kommer i varje fall några tankar från mig.

Det gäller den så kallade kassettskatten (det heter egentligen privatkopieringsersättning). Denna avgift tas ut på tomma cd-skivor, dvd-skivor, mp3-spelare och annat som lagrar digital information. Vitsen med denna avgift är att upphovsmännen skall få betalt när någon gör en laglig kopia av exempelvis en cd-skiva.

Från den 1 april kommer denna avgift även att läggas på usb-minnen och externa hårddiskar. Som många påpekat är detta helt orimligt. Varför skall violinister och journalister få betalt när jag gör backup på mitt eget material? Mina egna fotografier, mina egna texter eller vad det nu kan vara.

Från Copyswedes hemsida:

Den nuvarande svenska lagen baseras på ett EU-direktiv som slår fast att om privatkopiering är tillåtet i ett medlemsland, måste också kompensation utgå till upphovsmännen. EU-direktivet ger därefter medlemsländerna vida ramar för att utforma sina regler för hur kompensationen ska vara utformad. Det är därför det finns olika system för privatkopieringsersättning i Europa.

I Sverige är det Copyswede som förvaltar systemet för privatkopieringsersättning. Enkelt uttryckt tar Copyswede in ersättningen och fördelar den till de kulturskapare och andra rättighetshavare som kopieras, till exempel sångare, musiker och skådespelare.

Systemet ter sig ändå gåtfullt. Hur vet man vilka artister som överhuvudtaget blir kopierade? Jag kanske aldrig har köpt en musik-CD, men däremot köper jag tomma CD-skivor för att spela in min egen musik? Eller jag kanske gör en usb-back-up på det jag själv skrivit. Tillfaller ersättningen från Copyswede då mig?

Nä, privatkopieringsersättningen var inte bra från början och den kommer inte att bli bättre den 1 april. Jag undrar just hur länge man får fritt citera texter ur minnet för sina nära anhöriga? Eller låna ut sina "analoga" böcker till vänner och bekanta?

Läs mera här och här och här.

Läser fortfarande

2011-01-05T11:52:00.002+01:00

Mitt privata läsmaraton fortgår. Jag har insett att Allt är en utmärkt uppvärmning för att göra ett nytt försök att bestiga Mount..... eh, läsa Finnegans Wake. Jag har gjort ett flertal försök att läsa den. Förordet har jag nog tagit mig igenom en fem, sex gånger, sedan har färden fått ett abrupt slut efter ungefär tio sidor, men skam den som ger sig. Jag har upptäckt att en fördel med att ha en ettåring i sin omedelbara närhet är att man får utmärkt inspiration när lusten att ge upp när något känns oöverstigligt tränger sig på. Hon reser sig, ramlar och slår sig, gråter, reser sig igen, klättrar uppför trappan, ramlar, gråter, klättrar uppför trappan igen....

riverrun, past Eve and Adam's, from swerve of shore to bend
of bay, brings us by a commodius vicus of recirculation back to
Howth Castle and Environs.

Ett annat perspektiv

2011-01-03T14:11:00.001+01:00

Låt mig först få slå fast att jag gillar Alliansen och jag gillar moderaterna. Bara så att inte någon tror något annat. Men ibland blir jag så trött på det nya arbetarpartiet. Arbetslinjen är bra, den är till och med riktigt bra, men av det behöver väl inte nödvändigtvis följa att moderaterna plötsligt blivit det parti som ivrigast strävar efter att politisera all mänsklig verksamhet? Läser ett befriande motvallsinlägg på Svenskans ledarsida.

Läs mera här!

Sådär litet i förbigående påpekar jag gärna att det är precis det här Göran Hägglund sagt under det senaste året och han har haft rätt hela tiden.

Jag läser

2011-01-02T22:23:00.008+01:00

Jag har ett privat läsmaraton, vilket gör att jag inte har tid att blågga. Bara fyra dagar kvar på lånetiden av den enorma bokhög som jag släpade hem strax före jul. Jag törs knappt kolla om det går att låna om böckerna, utan föredrar att läsa som en galning istället. Sämre saker kan man ju ägna sig åt. Igår läste jag ut Helena von Zweigbergks Sånt man bara säger. Nu parallelläser jag Martina Lowdens Allt och Regeringsskifte - väljarna och valet 2006 av Oscarsson och Holmberg samtidigt som jag längtar efter att få sätta tänderna i Jonathan Franzens Freedom för att därefter gå över på julklappsboken, Torgny Lindgrens Minnen, och senaste Pasilinna som jag fick i nyårspresent.

När det gäller läsande ligger jag dock i lä i jämförelse med bokslukardottern. I förrgår väckte hon mig i vargtimmen och meddelade att hon inte kunde sova. Halvdöd av trötthet följde jag henne åter till hennes säng och rekommenderade henne att läsa en bok till dess att att hon kunde somna. Varpå den lydiga dottern satte sig att läsa ut en bok. Denna följdes sedan fram till tolvslaget av ytterligare två. Inalles tre böcker på en dag. Det är verkligen inte dåligt!

Om faderskapet

2010-12-18T20:44:00.006+01:00

I dagens SvD finns en artikel som jag tycker är intressant. Ett par har blivit föräldrar för första gången. Kort efter barnets födelse blir modern svårt sjuk. Paret hade inte hunnit skriva på handlingarna som krävs för att mannen skall erkännas som barnets far. Detta ställer till praktiska problem för föräldrarna. Bl.a. är det inte säkert att fadern får föräldrapenning.

Ur artikeln:

– Jag tycker att systemet med att erkänna faderskap är fel. Samhället uppmuntrar att man ska ta ansvar som pappa, men fäder har inte samma rättigheter som mödrar. Jag vill ju bara ta hand om mitt barn, säger han.

Det är en riktigt svår situation och givetvis känner jag på sympati för föräldrarna i det här konkreta fallet. Men ändå. Vad är alternativet? Att bli förälder är en alldeles för viktig sak för att den ska hanteras vårdslöst. Samboende par registreras ingenstans, tack och lov. Därför kan en man inte bara genom att sammanbo med en kvinna ta på sig faderskapet för de barn hon eventuellt kommer att föda. Vill han göra detta, sker det genom att mannen ingår äktenskap med kvinnan. Enligt föräldrabalken presumeras den äkta mannen vara far till de barn som hans maka föder.

Givetvis kunde personerna i artikeln inte göra det när kvinnan blivit sjuk, men de kunde ha gjort det långt tidigare. Om inte förr, så när de upptäckte att de väntade barn. Att gifta sig är, även om beslutet kanske är stort och svårt, en relativt enkel handling. Allt som krävs är en hindersprövning, vilket man gör på en blankett som enkelt hämtas på Skatteverkets hemsida. Själva vigseln behöver inte heller vara någon stor affär, vare sig man gifter sig kyrkligt eller borgerligt. Man behöver inte alls ha någon speciell trosuppfattning eller vilja ha ett stort bröllop för att gifta sig. Man kan se det som ett avtal bland andra. Äktenskapet är, bland annat och kanske först och främst, ett avtal som är avsett att skydda barnen och även, i händelse av den ena makens frånfälle, den efterlevande maken.

Det kan vara lätt för ett par att bli gravida och det sker kanske ofta utan parternas medvetna val. Att välja att gifta sig eller att välja att låta bli är dock ett medvetet val. Om man tycker att det är obehagligt och förnedrande att behöva gå till socialtjänsten för att fastställa faderskapet, så är det kanske lämpligare att gifta sig. Jag undrar hur de som efterlyser en annan ordning kring faderskapsfrågan menar att detta skulle ordnas?

Om en man och en kvinna lever på samma adress, ska mannen då automatiskt anses vara far till barn som kvinnan föder? Det tror jag skulle kunna vara en obehaglig överraskning för många män. Och även om det säkerligen är otrevligt att sitta och diskutera sitt samliv med en främmande människa, så är jag säker på att det är långt obehagligare att bli far mot sin vilja. Jag tänker särskilt på en man som jag mötte genom mitt yrke. Han hade i sexton års tid betalat underhåll för ett barn, som han menade att han inte var far till. Tingsrätten hade fastställt faderskapet utan blodprov. Under alla år hade kronofogden utmätt en del av den här mannens lön, då han vägrade att betala underhållet frivilligt. Det obehag den mannen kände, tror jag är långt större än det obehag någon man kan känna under ett möte med socialtjänsten, särskilt med tanke på att den man som vill ta på sig faderskapet kan välja att gifta sig med barnets moder. Den man som inte vill vara far, har inte någon sådan möjlighet.

De som vill ändra på de gällande reglerna, bör noga betänka konsekvenserna i ett större perspektiv. Barn behöver sina föräldrar, men inget barn är hjälpt av en förenklad process som utpekar fel man som barnets far.

Men det är ju precis det jag alltid har sagt!

2010-12-11T13:41:00.000+01:00

Läser ett utmärkt inlägg om det intill intighet undantagsförsedda grundlagsskyddet mot retroaktiv skatt. Jag kunde verkligen inte ha sagt det bättre själv.

Läs mera här.

Nu skall jag ut och åka skidor.

Ordmoln för min blågg

2010-12-06T15:01:00.001+01:00

Jag har gjort ett ordmoln av min blågg. Rätt snitsigt faktiskt, tycker jag. Klicka på bilden för en större version!

Revidering, helgvila och en smula frustration

2010-12-05T09:13:00.000+01:00

Jag håller på och jobbar med romanen. Det vill säga, själva romanen vilar för närvarande och kommer att göra det ett tag framöver, men jag försöker tänka ut hur jag kan förbättra och förstärka min berättelse. I detta arbete har jag god hjälp av The Plot Whisperer. Från hennes blogg kan man även länka vidare till små miniföreläsningar om plot på YouTube. Rekommenderas å det varmaste.

Det har varit en vilsam helg såhär långt. Efter att ha varit ensam med barnen större delen av veckan, kände jag ett starkt behov av att få möjlighet att lägga in små vilopauser under gårdagen. Det fick jag. Jag hann både med ett snabbt träningspass och en lång dusch. Dessutom hann jag läsa en hel del.

Jag har den senaste tiden känt en stigande frustration över konflikten inom kristdemokraterna. Det finns nog fler än en person som kanske borde tänka över hur man agerar människor emellan. Att vara engagerad är en sak, men det får inte leda till total omdömeslöshet.

NaNoWriMo är snart slut

2010-11-30T15:53:00.000+01:00

Idag är det den 30 november och det innebär att det är sista dagen av National Novel Writing Month. Jag har faktiskt skrivit varje dag, även om jag tog det litet lugnare när jag uppnått 50000 ord.

Den gångna månaden har nog varit mitt livs näst bästa november, endast slagen av november 2009, då vår yngsta föddes. Det mest fantastiska är att jag upptäckt att kreativt skrivande är en aktivitet som går utmärkt att förena med familjeliv. Man behöver inte alls stänga in sig på sin kammare och invänta Den Stora Inspirationen. Med planering, disciplin och envishet kan man faktiskt skriva några tusen ord varje dag trots kaos och splittrad tid. Givetvis krävs inspiration som tändande gnista, men sedan går det faktiskt nästan av sig själv. Jag kan inte minnas när jag senast kände mig så barnsligt glad och uppsluppen över någon aktivitet.

För närvarande skriver jag ihop en del uppenbart lösa trådar i romanen. Därefter planerar jag att låta den ligga till sig några veckor, för att sedan ta itu med att skriva ett andra utkast. Dessutom grunnar jag på några nya idéer för att ha något att skriva medan romanen vilar sig i form. Dessutom skall jag försöka börja ta del av dagsaktuella händelser igen, så att jag kan komma igång med blåggandet. Jag noterar att det nya kommunfullmäktige i Gävle sammanträdde för första gången igår. Lika tacksam som jag är över att ha fått vara med i KF, lika glad är jag över att jag inte sitter där den här mandatperioden. Jag känner helt enkelt inte något sug efter att vara förtroendevald just nu. Det är så mycket annat i livet som kräver min uppmärksamhet. Längre fram kanske lusten för politiskt arbete av större dignitet kommer tillbaka, men i min nuvarande livssituation är jag glad över att kunna lägga ett av mina dåliga samveten åt sidan. Politiskt aktiv kommer jag fortfarande att vara men inte som förtroendevald.

Om lugn och saklighet

2010-11-26T14:36:00.001+01:00

Såhär några månader efter valet är det flera partier som valanalyserar. Det är en verksamhet som lätt blir stormig. Så även inom kristdemokraterna. Idag har vi kunnat läsa i Expressen om en del mindre trevliga inslag i denna process inom KD. Det är givetvis mycket upprörda känslor och därför blir tonläget högt. Utan att ta ställning i sakfrågan, vill jag påpeka att det finns intressanta synpunkter som meddelas i all stillsamhet. Till exempel den här, tycker jag är värd att begrunda.

Tjoho, jag har gått i mål!

2010-11-25T15:46:00.001+01:00

Nu har jag skrivit drygt 50.000 ord och därmed korsat mållinjen i National Novel Writing Month. Egentligen är det ju bara början, eftersom jag nu skall påbörja redigeringsarbetet men jag känner mig ändå som en vinnare idag. Jag vilar nog resten av dagen, men sedan tänker jag faktiskt försöka upprätthålla den goda vanan att skriva varje dag. Kanske inte 2000 ord, men 1000 kanske jag klarar.

För övrigt hoppas jag att förslaget om skattereduktion för gåvor till ideella organisationer blir verklighet snart. Jag skulle gärna skänka mera av mina surt förvärvade, beskattade slantar till exempel till The Office of Letters and Light som driver NaNoWriMo. Jag är mycket tacksam för att det finns en massa människor som delar med sig av sin tid och sina kunskaper för ideella ändamål.

Jag skriver och läser och skriver....

2010-11-20T22:05:00.002+01:00

På stadsbiblioteksfilialen där jag bor har vi en fantastiskt bra bibliotekarie. Hon är otroligt serviceinriktad. För någon vecka sedan besökte jag biblioteket för att hitta inspirationslitteratur. Skrivandet gick trögt och jag ville se hur man kan skriva bra om vardagliga saker. Jag fick flera tips. Det absolut bästa tipset var Helena von Zweigbergk. Jag lånade Tusen skärvor tillit från 2008 och redan efter några sidor var jag helt uppslukad av historien. Det är en vardagsroman om kärlek, familj, relationer, barn och arbete, men den är spännande som en deckare. Hur nu jag kan veta det, som inte läser deckare.... Jag läser närhelst jag kommer åt. Njuter av hur författaren, till synes utan ansträngning, drar mig in i romanen. Jag fascineras av språkbehandlingen, av de inträngande karaktärsteckningarna, av intrigens enkelhet..... Jag har inte läst ut boken ännu, men just nu tänker jag bara att bättre än såhär, det blir det inte.

Jag noterar även att mitt skrivande, trots att det går trögt, faktiskt kommit över 40.000 ord. Nu är det nedförsbacke sista veckan.

Boktips och backup

2010-11-14T21:50:00.001+01:00

Idag har jag läst ut Åke Edwardssons Svalorna flyger så högt att ingen längre kan se dem. Från början tyckte jag att det var en ganska seg och trist historia och jag hade läst nästan en tredjedel av boken innan jag blev gripen av handlingen, men då blev jag det med besked. Läs den!

Idag har jag också gjort ett antal säkerhetskopior av det jag hittills skrivit i NaNoWriMo. Dessa finns nu både på usb och i Molnet. Det vore ju himla trist att tappa allt jag skrivit nu när jag faktiskt närmar mig 30.000 ord.

Sahlin lovar runt och håller tunt

2010-11-09T21:49:00.001+01:00

Mona Sahlin slog ju på stora trumman i Almedalen, då hon bland annat sade:

Aldrig någon gång, aldrig någonstans, aldrig någonsin tänker jag leda en regering som samarbetar med, eller gör sig aktivt eller passivt beroende av Sverigedemokraterna. Aldrig.

Nu leder hon ju inte någon regering, så det kanske är därför som det är annat ljud i skällan nu?

Läs mera här.

Nyval vore väl inte så dumt?

Om att skriva när det går trögt

2010-11-08T10:28:00.000+01:00

Idag börjar den andra veckan av National Novel Writing Month. 170.000 hugade författare har tillsammans åstadkommit mer än 718 miljoner ord.

De senaste dagarna har skrivandet gått riktigt trögt. Jag har inget flyt, idéerna tycks tryta och resultatet blir inte som jag vill. En del av det jag skrivit är faktiskt riktigt, riktigt dåligt. Ändå är det inte utan stolthet som jag ser på det jag åstadkommit. I vanliga fall brukar jag orka hålla tempo precis så länge som inspirationen flödar. Därefter fastnar jag vanligtvis och så händer inget mer. Det som kunde ha blivit något bra, blir i stället ett halvfärdigt alster som skräpar i en låda eller samlar damm på en hylla. Det gäller för övrigt inte bara mitt skrivande, utan även andra typer av tidskrävande processer. Så inte denna gång. I en hel veckas tid har jag orkat hålla ångan uppe och producera. Jag har inte ens tänkt tanken att ge upp. Här skall skrivas, minst 1667 ord per dag! Ibland sporrar jag mig själv genom att se till att utfästa en belöning som utfaller när jag skrivit ett visst antal ord, t.ex. när jag skrivit 500 ord får jag se på TV. Det märkliga är dock att jag egentligen inte behövt använda de här belöningarna. När jag väl uppnått målet, så vill jag inte se på TV utan vill hellre försöka skriva vidare för att se hur det går.

Nu åter till skrivandet!

Kortblågg

2010-11-04T20:53:00.005+01:00

Jag håller tempot i romanskrivandet. Jag ligger faktiskt på plus efter fyra dagars skrivande. Det här måste vara en av de roligaste saker jag gjort på länge. Jag skriver så att tangentbordet glöder, brottas med ploten, oroas över att drabbas av skrivkramp, fascineras över mina motspänstiga och självsvåldiga karaktärer, gläds över att se sida läggas till sida, drömmer om mina karaktärer, längtar efter att skriva mera och mera och mera och knyter kontakt med massor av roliga människor världen över.

Emellanåt försöker jag läsa litet och lära mig hur alla de "romanskrivarprogram" jag hittat fungerar. Det jag främst använder är yWriter men jag har även börjat testa Scriveners betaversion för Windows så smått. Om du har behov av hjälp för att strukturera ditt skrivande, då kan jag varmt rekommendera dessa fiffiga program.

Förutom familjen är det NaNoWriMo som är den sammanhållande kraften i mitt liv för närvarande. Annat får helt enkelt vänta tills efter november. Kanske att det finns ett liv efter NaNoWriMo också, men just nu njuter jag av november.

Blåggtorkan kommer troligtvis att fortsätta

2010-10-29T20:53:00.002+02:00

Idag har jag bestämt mig för att anmäla mig till en riktigt utmanande uppgift. En god vän meddelade via facebook att hon skulle delta NaNoWriMo. Denna förkortning sade mig ingenting, men det visade sig att den skall läsas ut National Novel Writing Month. Man anmäler sig via webben och förbinder sig att försöka skriva en roman på
50 000 ord under november månad. Fokus ligger inte på kvalitet utan på kvantitet. Läs gärna mera här.

Eftersom jag kommer att behöva ägna varenda ledig sekund åt denna uppgift, kommer jag förmodligen att blågga än mer sporadiskt än jag gjort sedan valet. Jag skall försöka avlägga rapport hur det går någorlunda regelbundet. Jag tror att det kommer att finnas någon form av widget där antalet ord uppdateras kontinuerligt. Om så är fallet kommer jag givetvis att lägga upp den här.

Glada tillrop mottages tacksamt.

Fildelning

2010-10-28T11:11:00.000+02:00

HAX skriver lättfattligt och klokt om fildelning, ekonomi och rättssäkerhet. Läs!

Blåggen har inte dött

2010-10-26T21:22:00.001+02:00

Blåggens innehavarinna har inte heller dött. Däremot har jag haft mycket annat att göra, vilket gett mindre tid för eftertänksamhet och blåggande. Men jag återkommer snarast.

Osannolik rapartist

2010-10-20T11:42:00.001+02:00

Jag kan inte undanhålla läsekretsen denna låt om räkor. Såväl låtens tema som artist är osannolika...

Konsten att recensera

2010-10-20T09:29:00.001+02:00

Häromdagen lyssnade jag på ett avsnitt från september av P4:s Mannheimer & Tengby. Programmet är mycket trivsamt som sällskap på promenaden eller när jag har svårt att somna.

En programpunkt heter mamma Carins boktips. Det är Carin Mannheimer som tipsar om och recenserar böcker hon läst. Och som hon gör det. I programmet jag senast lyssnade på, recenserade hon Sigrid Combüchens augustprisnominerade roman Spill på ett så medryckande sätt att jag fick lust att slänga mig i bilen och åka till första, bästa bokhandlare för att inhandla boken på studs. Av praktiska skäl var det inte ett möjligt handlingsalternativ, men däremot kunde jag igår kväll konstatera att boken finns som e-bok på stadsbiblioteket. Jag tror bestämt att jag skall ladda hem den. Att läsa på skärm kan ju inte mäta sig med den oslagbara känslan av att slå sig ned med en bok, men "i brist på limpa får man äta bröd", som bekant.

Whistleblowers

2010-10-15T10:54:00.002+02:00

Jag läser en intressant debattartikel i dagens SvD. Den handlar om whistleblowers och hur man kan stärka skyddet för repressalier mot dessa människor.

Det är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat. Alltför ofta tycker jag att såväl meddelarfriheten som offentlighetsprincipen blir satta på undantag. Myndigheter leker företag och struntar i att särskilda regler faktiskt gäller för offentlig verksamhet. Att effektivisera statlig och kommunal verksamhet med hjälp av metoder för privata näringslivet innebär inte att man kan strunta i att följa regler som gäller och/eller använda skattebetalarnas pengar på tveksamma sätt.

Läs gärna artikeln och även det jag tidigare skrivit i den här frågan. (Här här och här).

Ett gott skratt

2010-10-13T11:25:00.004+02:00

En text signerad Per Gudmundson fick mig att skratta högt i morse. Mycket elakt och mycket träffsäkert. Jag läser numera inte DN regelbundet, men letade upp artikeln och kan bara hålla med: denna artikel förtjänar att bli utskrattad. Det är nästan så att jag undrar om den är avsedd att vara parodisk.

Gudmundssons artikel har dock ett djupare syfte, nämligen problemen med den skriande bostadsbristen i huvudstaden. Han pläderar för att regeringen borde höja skatteavdraget för andrahandsuthyrning mera. Det verkar synnerligen vettigt. Vem vet, kanske paret i DN:s artikel kan hyra ut någon liten skrubb i sin vindsvåning till en bostadslös student.

P.S. Noterar att det verkligen inte är någon form av skämt. Läs mera här. Men nog är det väl ett ofrivilligt pekoral i alla fall?

P.S. 2 Här finns en rolig parodi på parodiartikeln.

Boktips

2010-10-10T20:55:00.000+02:00

Det är söndag kväll och jag är alltför mätt och belåten för att orka blågga. Däremot vill jag gärna tipsa läsekretsen om en intressant artikel och bok.

Läs mera här och här.

Intressant enkätundersökning

2010-10-07T20:05:00.001+02:00

Häromdagen gjorde Expressen en enkätundersökning bland förtroendevalda kristdemokrater. Kort och snabbt, som ofta när det kommer från Expressen, men jag tror att den fångar stämningarna ute i landet ganska väl. Rubriken är dock missvisande. Att många är missnöjda med utfallet av ministerposter innebär inte med automatik att det är Göran Hägglunds fel. Som regeringens minsta parti har vi inte mycket att sätta emot. Tyvärr.

Läs mera här.

Oops, Gudryn Schyman gillar Nya Moderaterna...

2010-10-05T17:04:00.001+02:00

Det här är ju rätt ögonbrynshöjande!

Men hon har ju rätt, Gudrun. All förnyelse är visserligen inte bra, men bra förnyelse är bra. Det här tror jag är just bra förnyelse.

Man börjar ju undra

2010-10-05T14:07:00.000+02:00

Jag läser i SvD att sverigedemokraternas riksdagsgrupp lämnade Storkyrkan mitt under predikan.

Man kan inte låta bli att förundras en smula över ett så omoget och olämpligt uppträdande. Har partiets företrädare inget omdöme? Hur tänkte de när de valde att resa sig och gå därifrån?

Jag går ofta i kyrkan och nog har jag hört många dåliga predikningar. Emellanåt har jag tyckt att de nästintill står i strid med den kristna läran, men jag har aldrig lämnat kyrkorummet på grund av det. Jag skulle faktiskt inte ens komma på tanken. Och även om SD:s riksdagsledamöter inte verkar vara så väl bevandrade i etikettsfrågor, hävdar de ju ständigt och jämt att de inte gör skillnad på människor, att de inte är rasister. Om de då känner sig påhoppade av Brunnes predikan, är det inte då ett tydligt tecken på att de verkligen är rasister? Varför inte bara sitta kvar med ett leende på läpparna?

Nä, jag begriper det inte.

Fulltecknad agenda

2010-10-04T09:54:00.002+02:00

Förutom att det är kanelbullens dag idag, så är det också upprop i riksdagen. Utöver själva uppropet skall man klara av en hel del annat också, bl.a. val av talman. Det skall bli spännande att se hur det går, både i själva valet och i den efterföljande debatten i media.

Jag kommer nog att försöka hålla koll på vad de gör i riksdagen idag samtidigt som jag och äldsta dottern skall baka kanelbullar. Jag övervägde ett slag att publicera mitt favoritrecept dagen till ära, ända tills jag insåg att jag faktiskt inte har något. Jag brukar använda det som finns på mjölpaketet och som fungerar alldeles ypperligt, eller så använder jag mig av ett recept som finns i mitt alltmer sönderfallande exemplar av Rutiga kokboken. När jag flyttade hemifrån för många år sedan och knappt kunde koka vatten, var den en guldgruva utan vars hjälp jag förmodligen svultit ihjäl. Nu, ett halvt liv senare, när jag lagat oräkneligt antal middagar och blivit riktigt biten av matlagning, är den fortfarande en rik källa till kunskap om allt som har med mat och matlagning att göra. Visst är även innehållet en smula märkt av tidens tand och den är absolut inte tjusig och inspirerande som exempelvis den här eller den här, men den fyller sin funktion väldigt väl.

Om jag har problem när det gäller livsmedelshantering eller matlagning, då frågar jag antingen mamma eller rutiga kokboken.

Mona Sahlin kastar sten i glashus

2010-10-02T22:59:00.003+02:00

Björn von Sydow är klok som en bok.

Tyvärr kan jag inte säga detsamma om Mona Sahlin. Jag tyckte direkt efter valet att hon tog förlusten på ett hedersamt sätt. Det är dock svårt att hålla fast vid den ståndpunkten. Efter att ha lyssnat på när Sahlin under valrörelsen dels tjatade öronen av Fredrik Reinfeldt angående eventuellt samarbete med Sverigedemokraterna, och dels deklarerade att socialdemokraterna aldrig skulle vare sig göra upp med eller göra sig beroende av Sverigedemokraterna, känns socialdemokraternas agerande i talmansfrågan minst sagt tveksamt. Varför lyssnade man inte på Björn von Sydows kloka ord?

Nu säger Mona Sahlin att hon står fast vid att Socialdemokraterna aldrig ska göra sig beroende av Sverigedemokraterna, men påpekar att det inte betyder att man måste ta hänsyn till hur de kommer att rösta.

Den utsagan innebär ju faktiskt att Sahlins löfte i valrörelsen var ett luftslag. Antingen säger man att man aldrig under några omständigheter gör upp eller gör sig beroende av SD eller så säger man som Sahlin gör nu. Vi lägger fram de förslag vi tror på och det är inte vårt ansvar hur Sverigedemokraterna röstar.

Men både och går inte. Men man kan inte båda äta kakan och ha den kvar.

Personligen är jag svag för den senare linjen. Blocköverskridande överenskommelser i syfte att utestänga Sverigedemokraterna skall bara användas i yttersta nödfall. Vill Socialdemokraterna fälla regeringen med hjälp av Sverigedemokraterna, så låt dem för all del göra det. Då skulle Alliansen få ett gyllene läge att, i ett nyval, nå egen majoritet.

Att lära av sina misstag.

2010-09-29T21:57:00.002+02:00

Idag uppmärksammades jag på att Transportstyrelsen helt nyligt fått kritik av JO för de fel och brister i handläggningen av körkortsärenden som uppstått efter att Transportstyrelsen övertog denna verksamhet från länsstyrelserna vid årsskiftet.

Det är intressant läsning, inte minst för att slutklämmen i JO:s beslut pekar på allvarliga brister inte bara hos Transportstyrelsen utan även i förberedelsearbetet inför att verksamheten skulle flyttas över:

Granskningen hos JO har således visat att rättsliga krav blivit satta åt sidan. Detta framstår enligt min mening ytterst som en konsekvens av det sätt på vilket omorganisationen av körkortsfrågornas handläggning har planerats och genomförts. Ansvaret för bristerna torde därmed sträcka sig längre än till Transportstyrelsens åligganden. Eftersom det synes angeläget att utvärdera det som inträffat även från andra synpunkter än rent rättsliga, för att därigenom vinna kunskap om hur liknande processer bör skötas i framtiden, sänds detta beslut till Riksdagens näringsutskott, Näringsdepartementet och Riksrevisionen för kännedom.

JO:s beslut finns här.

Kan man hoppas att någon lär sig något av detta? Vi var många som förutsåg att det skulle bli precis så här, men väldigt få var intresserade av att lyssna. Som vanligt när staten omorganiserar, så räknar man hem vinster långt i förtid och sopar ökade kostnader under mattan. Rättssäkerheten och medborgarna blir satta på undantag.

Valanalys

2010-09-28T12:51:00.001+02:00

Igår, efter det kortkorta fullmäktigesammanträdet, samtalade jag med några partikamrater om varför
vi gjorde ett så dåligt val och hur vi skall gå vidare, framför allt i vårt arbete i lokalavdelningen. Vi kom väl inte direkt till några slutsatser.

Idag läser jag några tankar kring KD:s valresultat på bloggen Tradition & Fason. Jag tror att det ligger mycket de tankegångarna.

Läs mera här.

Nu får vänstern skärpa sig!

2010-09-27T10:49:00.002+02:00

Häromdagen tänkte jag titta på Debatt i SVT. Debatten skulle handla om SD:s intåg i riksdagen. Jag stod inte ut mer än några minuter. Anledningarna var två. För det första tycker jag att det är märkligt att vuxna människor har så förtvivlat svårt att inte avbryta varandra. Undra på att det är svårt för skolbarnen, när inte ens vuxna behärskar denna elementära konst. För det andra, och mycket viktigare, får jag snudd på blodstörtning av att lyssna på hur dumt vänstern resonerar och tänker. En vänsterpartistisk riksdagsledamot försvarade och förringade Lars Ohlys beteende på valnatten, någon annan tyckte att det är helt ok att tuta i vuvuzuelor när SD håller torgmöte. Argumenten är hela tiden på känslomässig nivå: "han reagerade med ryggmärgen", "jag vill visa min avsky". Ingen av vänsterdebattörerna försvarade våld mot oliktänkande, men det är ändå en slak lina man balanserar på när man vägrar att visa andra människor respekt på grund av deras åsikter.

Alla ni till vänster som tycker att det här beteendet är ok, vad är det med er egentligen? Skärp er! Om ni inte tar till er de moralisk-demokratiska argumenten, så låt åtminstone egennyttan tala. Ert beteende bidrar till ökat stöd för sverigedemokraterna.

Tidningslös

2010-09-25T22:04:00.000+02:00

Igår fick jag äntligen tummen ur och ringde till SvD för att förnya prenumerationenen. Tyvärr visade det sig att den prenumeration vi haft gick ut just igår och att den nya prenumerationen inte kan komma igång förrän på tisdag. Ingen tidning, alltså. Och jag tillhör inte dem som tycker att det är smidigt att sitta med datorn vid frukostbordet. Följaktligen har jag inte mycket att skriva om. Det är lördag kväll. Några småtrevliga filmer på TV, som maken och jag följer av och till. Pluggar, läser och njuter av en stunds lugn och ro.

På måndag är det fullmäktige. Återkommer med rapport från det.

Önskar alla läsare en fortsatt trevlig helg!

Rekommenderat

2010-09-24T10:59:00.000+02:00

Jag sysslar med hushållsgöromål samtidigt som jag tittar på reprisen av SNS eftervalsanalys. Det är riktigt intressant. Jag återkommer med en längre kommentar senare.

Tips för valnördar

2010-09-23T21:12:00.002+02:00

Valmyndighetens hemsida är verkligen full av överraskningar. Idag hittade jag en skojig funktion som kallas valsimulatorn.

Såhär står det på sajten:

"Hur fördelas mandaten om valresultatet skulle bli som senaste opinionsundersökningen?"
"Vilket parti stod i tur att ta nästa mandat i min hemkommun?"
"Vad skulle skillnaden bli om det fanns procentspärr i kommunfullmäktigvalet?"
Detta är ett par exempel på de många frågor som Valmyndigheten får. Frågorna kommer från massmedia, partier, privatpersoner etc. och visar på ett stort intresse för valmatematiken.

Det är en riktigt fiffig grej och man anar att den tillkommit av ren självbevarelsedrift från myndighetens sida. Särskilt i år, då.

Förresten, här är protokollet.

Noterat

2010-09-23T19:02:00.002+02:00

Läser Mats Knutsons eftervalsanalys. Av denna framgår bl.a. att SD troligtvis inte kommer att ingå i riksdagens kvittningssystem. Det innebär ju att de kommer att få svårt att utöva sin vågmästarroll. Alltid något att glädjas åt.

"Finns inget parti som är värd min röst"

2010-09-23T14:56:00.004+02:00

Idag orkar jag inte fördjupa mig i valet och dess efterdyningar. Det känns som att alla redan skrivit allt och litet till.

Jag har dock inte kunnat låta bli att gå in på valmyndighetens hemsida. Där hittade jag bland annat ett skojigt dokument med alla handskrivna partibeteckningar. Här kommer ett osorterat axplock av dessa:

Toppzi
Jan Långben
Världs socialismen
Fartguppsförbjudarpartiet
Skinheddpartiet
Pensionspartiet
All makt åt kungen
Avdöparen
Ett gott parti
Vägen till livskvalitet
Manligt initiativ
Tax partiet
Slentrianmodegraterna
Bluffpartiet
Finns inget parti som är värd min röst
Djingis Katt
Bronsålderspartiet

och många, många fler....

Sluträkningen

2010-09-22T13:57:00.001+02:00

Via Expressen kan man följa den slutliga rösträkningen. Extra fiffigt är det att man även kan se mandatfördelningen.

Lästips för att kunna förstå...

2010-09-21T22:49:00.002+02:00

... och för att komma vidare, kanske. Tankar om sverigedemokraterna fortsätter att mala i mitt huvud.

Jag hittar ett intressant inlägg och en intressant länk hos Westerstrand som jag verkligen vill rekommendera.

För övrigt anser jag att vi skall köra över sverigedemokraternas politik och inte deras politiker. Då blir det bra.

Sverigedemokraterna och demokratin

2010-09-21T17:49:00.004+02:00

Jag läser utmärkta bloggen Tradition & Fason. Dag Elfström har skrivit bra om hur han, i egenskap av distriktsordförande för KDU i Östergötland tackade nej till att delta i manifestationen Ungdomsförbund Mot Rasism. Det kan i förstone låta konstigt. Jag menar, vem är inte emot rasism? Men Dag skriver klokt och balanserat om skälen för att inte tappa huvudet i sådana här situationer:

Att skrika ”rasism” till dess man blir hes är precis vad som försatt oss i den här parlamentariska situationen.

Allt det här är ett mycket tydligt uttryck för en av de starkaste dogmerna i Sverige. När väl någon, sant eller osant, tillskrivs intolerans öppnar sig avgrunden. Då släpps pöbelmentaliteten fri. De vanliga reglerna sätts ur spel. Den oformliga, gråa och ansiktslösa massan flyter fram; färdig att konsumera allt som inte sätter sig till motvärn. Det ska inte debatteras eller föras fram fakta – här har sakligheten ingen plats. Det ska inte, som brukligt annars, genom retorisk briljans förklaras varför de andras världsbild är felaktig. Det ska skrikas tillmälen i ansiktet på dem, de ska bespottas och hånas.

Jag kunde verkligen inte sagt det bättre själv. Om man respekterar demokratin, då måste man också respektera valresultatet. Det gäller oavsett vad man tycker om politikens innehåll. Det är liksom det som är demokrati. Sverigedemokraterna förtjänar inte en formellt sämre behandling än något annat parti. Att bete sig som Lars Ohly är inte bara ohyfsat, det är faktiskt också odemokratiskt.

Jag vet inte vad som försiggått på de olika demonstrationerna runtom i landet, men jag hoppas att man gjort något mer än att bara skrika om rasism och intolerans. Jag hoppas att man i stället börjat syna SD:s kort. Om man inte gjorde det igår, så är det hög tid att börja nu. I skrivande stund ligger SD:s hemsida nere, varför jag inte har möjlighet att citera direkt ur deras partiprogram, men inte är det väl så svårt att argumentera emot deras förenklade assimileringspolitik, mot deras dimmiga funderingar kring kristendomens betydelse och mot den onyanserade kriminalpolitiken?

I Gävle kommun har Sverigedemokraterna tre mandat. De har varit ganska aktiva genom att lägga egna motioner och ha, i vart fall delvis, egna budgetförslag, men det är inte så ofta som dessa har givit upphov till ideologiskt förankrade debatter. Kommunalpolitiken är helt enkelt inte så ideologisk till sin natur. Den handlar mest om att hålla hårt i plånboken, att prioritera och att avgöra vad som verkligen faller inom den kommunala kompetensen. Att vi inte kan syna SD fullt ut i de kommunala församlingarna bör dock inte hindra oss från att ta debatten med dem i andra fora. Varför skriver vi inte aggressiva debattartiklar eller utmanar dem på debatt lokalt? Varför pratar vi så mycket om partiet sverigedemokraterna och så lite om deras politik? Vi har varit för slöa helt enkelt och därför sprider sig demonstrationstågen över Sverige. Det var likadant när SD kom in kommunfullmäktige i Gävle för fyra år sedan och det var lika fel då.

Kör över SD:s politik i stället för att köra över deras politiker. Då blir det bra.

Ett komma fyra

2010-09-21T11:59:00.002+02:00

Jag läser Henrik Oscarssons kortfattade redogörelse för den jämkade uddatalsmetoden och turerna kring valet av just 1,4 som delningstal i den första mandattilldelningsomgången. Jag är väl bekant med metoden, men kände inte alls till bakgrunden. Tänk, vad mycket i vårt samhälle som vi tar alldeles för givet. Vad mycket vi tror är på något sätt rättvist konstruerat men som visar sig vara resultat av rena tillfälligheter och även, ibland, kortsiktigt, egoistiskt tänkande. Läs gärna mera här.

Noterar för övrigt att marginalerna är små och att det inte krävs så himla många röster till för att Alliansen skall få egen majoritet. Läs mera här.

Det är upplagt för en rafflande rösträkningsspurt när poströsterna och de sena förtidsrösterna räknas. Den slutliga rösträkningen följer du givetvis på valmyndighetens hemsida.

Ytterligare lästips till analys av SD:s intåg i riksdagen

2010-09-20T19:05:00.006+02:00

Läs gärna Lars Lundqvists analys av sverigedemokraternas väljargrupper och på vilka sätt man kan motverka att SD slår sina klor i dessa människor. Väl värt att fundera på. Dessutom finns det i inlägget många bra länkar.

Därför kom Sverigedemokraterna in i riksdagen - lästips

2010-09-20T17:37:00.005+02:00

Här finns en riktigt bra analys av varför Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen. I all sin komplexitet är det faktiskt inte krångligare än såhär.

Tipstack: Anna.

Det var inte mitt fel!

2010-09-20T11:32:00.005+02:00

Jag tycker att Mona Sahlin tog nederlaget med fattning igår, även om hon var litet väl noga med att påtala att "det inte fanns några vinnare" igår. Det är nog inte någon särskilt kvalificerad gissning att tongångarna varit helt annorlunda om socialdemokraterna gått framåt. Men som sagt, på det hela taget var Mona samlad och nyanserad.

Så inte Nalin Pekgul. Hon menar på fullt allvar att det är Reinfeldts fel att SD kom in i riksdagen. Såhär säger Pekgul:

In i det sista vägrade han ge klart besked i regeringsfrågan. Det gjorde att folk tyckte att Sverigedemokraterna var ett rumsrent parti - att de var okej. Han har ett stort ansvar i det här.

Det kanske kommer som en överraskning för Nalin Pekgul och hennes kamrater, men SD kom inte in i riksdagen på grund av en slump eller på grund av enskilda händelser i den här valrörelsen. De har arbetat målmedvetet i många år, medan vi i de etablerade partierna alltför ofta stoppat huvudet i busken. De lösningar SD presenterar slår tydligen an något hos mer än 330 000 väljare. Förskräckande och förfärligt men i stället för att leta syndabockar, borde alla riksdagspartier fråga sig vad de gjort för fel. Självinsikt är alltid bättre och mera fruktbart än att kasta glåpord omkring sig.

Visst får man vara lite glad ändå

2010-09-20T07:29:00.006+02:00

Jag tror inte att jag känt mig så förvirrad och tom någon gång efter ett val tidigare. Men, som P J Anders Linder påpekar: visst kan vi glädjas åt valresultatet också. Nu den är socialdemokratiska dominansen definitivt bruten. Det var sannerligen inte en dag för tidigt.

Förresten, om man som kristdemokrat verkligen vill glädjas, kan man ta sig en titt här.

Grattis Markaryd och Bengt Germundsson.

Valvakan har börjat

2010-09-19T20:50:00.002+02:00

Efter att, tillsammans med maken, ha stått och delat ut valsedlar vid vallokalen större delen av dagen, sitter jag nu framför TV:n och zappar mellan ettan och fyrans valvaka. Följer även valnattsresultatet på valmyndighetens sajt. Jag är trött i benen, har ont i fötterna och känner mig småfrusen efter att ha tillbringat dagen utomhus. Vädret har varit höstvackert och milt, men det blåser kallare än man tror i september.

Just nu är läget status quo. De rapporter som nått mig hittills pekar egentligen inte i någon riktning. Det är varken läge för champagne eller gravöl.

Slappnar av och hoppas på det bästa.

Valövervakning kanske inte vore så dumt

2010-09-19T17:53:00.002+02:00

I mitt twitterflöde har jag kunnat läsa massor om problem i vallokalerna. Exempelvis i Trollhättan hade Fi och PP problem. Läs mera om det här.

Det där ordnade ju upp sig så småningom, men det finns säkerligen andra ställen där, med eller utan avsikt från någon, något eller några partiers valsedlar antingen inte blir utlagda eller blir utlagda på felaktigt sätt. I min vallokal var det tydligen problem ett tag med att Alliansens valsedlar låg undanskymda, men efter att någon påtalat det såg jag till att kolla med jämna mellanrum och det såg ok ut.

Det här är ett stort problem, särskilt för mindre partier som inte har resurser att ha folk som kontrollerar vallokalerna regelbundet. En annan egendomlighet är att valförrättarna ofta är politiskt aktiva som kandiderar i valet. Det känns inte helt rätt.

Alliansen leder stort fortfarande

2010-09-18T22:02:00.002+02:00

Alliansen har fortfarande en betryggande ledning enligt en sammanvägning av flera opinionsinstituts mätningar.

Lyssningstips!

2010-09-18T15:26:00.004+02:00

Det är ju oerhört spännande nu i spurten, men visst blir man emellanåt litet trött på allt ståhej. Framför allt på opinionsmätningarna som kommer i (alltför) strid ström. Jag tycker inte att man skall förbjuda dem, men kunde inte opinionsinstituten och dess uppdragsgivare lugna sig något, litet?

I dag när jag var ute och promenerade med yngsta, passade jag på att lyssna på Spanarna som jag missade igår. Jag kan varmt rekommendera Per Naroskins spaning om sneglarsamhället. Den är hur lyssningsvärd som helst.

Senaste avsnittet av Spanarna som podd hittar du här.

Det finns inget vi och dom!

2010-09-18T15:00:00.006+02:00

Kristdemokraterna publicerar en stor mängd rapporter, framför allt med fokus på våra hjärtefrågor. Jag vill gärna rekommendera den alldeles utmärkta rapporten Integration och Invandring som finns att ladda ned här. Välskriven och fullspäckad med fakta som spräcker de allra flesta av Sverigedemokraternas "sanningar".

Människor som är döende behöver inte delta i arbetsförmedlingens program!

2010-09-18T14:48:00.002+02:00

Läs gärna Klambergs tydliga redogörelse för vad som gäller. Det är bra att det finns de som kan redogöra för vad som verkligen gäller, i stället för att skrika högljutt.

Men snälla, Mona!

2010-09-18T14:26:00.006+02:00

Mona Sahlin har torgtalat och försöker nu desperat in i det sista locka väljare. Hon påstår att många som förtidsröstat nu ångrat sig och hört av sig till de rödgröna för att fråga hur man ändrar sig.

Jag undrar just hur många "väldigt många" är? Och varför har de hört av sig till de rödgröna med sina frågor? Vore det inte lämpligare att fråga någon i vallokalen i stället? Dessutom ger uttalandet en litet dålig bismak. Det känns nästan som om S först hänger efter folk in i vallokalen (jfr tidigare blåggpost om misstänkt valfusk) för att övertyga människor att rösta rätt och sedan, när det visar sig att folk ändå gör sina egna val, gör S allt för att övertyga dem att ändra sig. Vad hände med respekten för människors val?

Det svänger rejält i opinionsmätningarna nu

2010-09-18T09:43:00.003+02:00

Såhär i valspurten tycks opinionsmätningarnas resultat än mer oberäkneliga. Trevligt i varje fall att kunna konstatera att Göran Hägglund gör riktigt bra ifrån sig.

Lästips

2010-09-17T17:37:00.003+02:00

Apropos de rödgrönas kritik av förändringarna i sjukförsäkringssystemet under Alliansens tid, hittar jag en intressant redogörelse för hur det var på den gamla, goda tiden. Tänk att vänsterpolitiker har så himla dåligt/selektivt minne.

Här är en till som röstar på KD!

2010-09-17T15:57:00.003+02:00

Jag följer regelbundet vad Johan Ingerö skriver, såväl i Magasinet Neo (alltså pappersversionen) som på nätet. Trots det måste jag erkänna att jag blev en smula (glatt) överraskad av hans val av parti i riksdagsvalet.

Läs mera här!

Oberäknelige Ohly

2010-09-17T15:18:00.006+02:00

Lars Ohly verkar vara en märklig person. De få gånger jag sett honom i sammanhang av mera personlig, om än inte privat, karaktär har han gett intryck av att vara genuint trevlig. Precis som de flesta människor, som ju är riktigt trevliga. Problemet med Ohly är att han alltför ofta slirar med sanningen på ett sätt som verkligen inte är trevligt. Särskilt inte när man vet att han själv gärna och högljutt anklagar andra för att ljuga när de i själva verket talar sanning.

Det framstår som riktigt korkat och jag vägrar tro att Ohly är korkad. Han är däremot förbannat fräck och chansar hej vilt i sin argumentation. Ofta nog vinner han på det.

Ytterligare ett exempel på Ohlys oblyga historierevisionism är klippet nedan om Berlinmurens fall.

Det är inte så lätt alla gånger

2010-09-16T07:44:00.002+02:00

I gårdagens SvD såg jag en helsidesannons för feministiskt initiativ. Jag läste den förstrött och bläddrade vidare i tidningen utan att lägga märke till något särskilt. Idag ser jag i tidningen att man kommenterat att partibeteckningen var helt felstavad på ett ställe i annonsen. Där stod "feminstiskt initatiativ". Det är inte tidningen som klantat sig, utan annonsmakarna. Alla kan givetvis göra misstag, men det här gör ju inte att mitt förtroende för FI ökar precis...

Varför får man inte säga att en kommunist är just... en kommunist?

2010-09-15T23:11:00.006+02:00

Heja Göran, som vågar säga att kejsaren är naken.

Läs mera här

Tillägg torsdag morgon:

Ser i TV 4 att den vanligtvis kloka experten tycker att "Hägglund spelar SD i händerna med den här typen av uttalanden" .

Se där, ytterligare ett exempel på vilka sanningar som får sägas i Sverige. Men faktum kvarstår, Vänsterpartiet vill avskaffa kapitalismen, t.ex. kan man i deras partiprogram läsa följande (s.29):

Införandet av socialismen kräver kapitalismens avskaffande.

Och vidare:

En socialistisk ekonomi är ett i grunden annorlunda system än dagens.
Det socialistiska samhället kan innefatta olika gemensamma ägandeformer
som direkt arbetarstyre, kooperativ, kommunalt eller statligt ägande, men även privata företag kan bidra till samhällets utveckling. I samma utsträckning som socialismen förverkligar människans rätt att bestämma över sitt arbete, upphävs ägandet av produktionsmedlen över huvud taget, såväl det samhälleliga som det privata.

I texten saknas ordet kommunism, men jag har svårt att se att visionen är annat än kommunistisk. Man går inte närmare in på hur man avser att göra detta, men gissningsvis är det svårt att föra människor in på kommunismens väg frivilligt, utan det kommer nog att krävas ett visst mått av tvång. Då är vi tillbaka där Hägglund började, d.v.s. att det är svårt, för att inte säga omöjligt att välja mellan SD och V. Ingen av partierna vill skapa ett samhälle som jag vill leva i.

Läs mera här!

Hur tänkte de då?

2010-09-15T15:39:00.003+02:00

Igår skrev Östros, Sahlin och Lundby Wedin på Svd Brännpunkt. Det är en helsnurrig och dessutom lögnaktig artikel. Artikelförfattarna hänvisar till en undersökning utförd av Novus Opinion. Resultaten är bl.a. följande:

• Endast 14 procent anser att lönerna för vanliga löntagare bör sänkas, även om det skulle leda till fler jobb.

• Endast 18 procent är villiga att själva acceptera sänkt lön, även om det skulle leda till fler jobb.

Artikelförfattarna driver tesen att jobbskatteavdraget sänker lönerna och, med hänvisning till undersökningen från Novus Opinion, att regeringen saknar stöd för den förda politiken. Problemet är bara att jobbskatteavdraget inte sänker lönerna, utan det sänker löneökningstakten. Att löntagarna tack vare jobbskatteavdraget får rejält mer kvar i plånboken efter skatt nämns inte med ett ord i artikeln.

Andra har bloggat om detta, exempelvis här och här och här.

Skall partierna uppfostra folket?

2010-09-15T14:29:00.003+02:00

På väg hem från valstugan lyssnade jag på radio i bilen. P1 hade träffat Gudryn Schyman och bl.a. talat om partiets dåliga siffror. Schyman menade att det är en process som alla nystartade partier måste gå igenom. Hon jämförde med miljöpartiet som ju blev extremt förhånade när det begav sig.

Så långt inget konstigt, men när Gudrun säger att stödet för feministiskt initiativ kommer att bli bättre när partiet etablerat sig och väljarna fått kunskap, då slår jag bakut. Menar hon på fullt allvar att det är hennes uppgift, som politiker, att undervisa väljarna? Att människor inte själva kan förstå och ta reda på vad som är viktigt och rätt för dem? Om det är så hon menar, så är det inget annat än ren och skär elitism. Något som i och för sig inte är särskilt märkligt, med tanke på det parti hon tidigare tillhörde.

Vem är rädd för sverigedemokraterna?

2010-09-14T20:49:00.005+02:00

Nu under valrörelsen uttrycker många oro för att sverigedemokraterna skall lyckas ta sig in i riksdagen. Jag förstår ärligt talat inte varför. Givetvis kan jag se att det parlamentariska läget blir besvärligt om SD får en vågmästarroll och givetvis tycker jag att partiet har en riktigt unken människosyn, men ändå... brösttonerna just nu tror jag egentligen handlar om något annat, något som faktiskt skrämmer mig ännu mer än att vi skulle få ett främlingsfientligt parti i riksdagen. Jag tänker då på intoleransen mot det som inte är politiskt korrekt och som mycket väl skulle kunna drabba andra partier. Att några anser sig ha de rätta åsikterna och därigenom tar sig rätten att definiera andras åsikter som fel.

Oavsett vilket valtest jag gör, så kommer sverigedemokraterna oväntat högt. Det känns en smula märkligt, men jag tror att det beror på att SD i mångt och mycket klippt och klistrat från olika partiers program, kanske framför allt kristdemokraternas där man hämtat mycket om bl.a. familj och frågor om äldre, vilket leder till att mina åsikter till viss del sammanfaller med deras. Men oavsett hur väl våra åsikter sammanfaller i enskilda sakfrågor, så skulle jag aldrig kunna tänka mig att rösta på sverigedemokraterna eftersom mina grundläggande värderingar så radikalt skiljer sig från sverigedemokraternas dito. Ett partis grundläggande värderingar utgör fundamentet för partiet. Ta bort främlingsfientligheten och vad blir då kvar av sverigedemokraterna? Inte så himla mycket. Om man slutar skylla allt på människor med annan hudfärg, vad har man då för enkla lösningar på komplexa problem?

Visst är det trist att människor röstar på partier som hyser odemokratiska åsikter, men vems fel är det egentligen? Har vi rätt att kritisera väljarna för att de väljer fel? Borde vi inte i stället rikta blicken mot oss själva och fråga oss om det inte är vi som har misslyckats med att förklara varför människor inte skall rösta på sverigedemokraterna?

Jag har blåggat om det här tidigare. Jag har inte ändrat uppfattning, vilket jag även lät meddela i en undersökning i TV4:s regi.

Några ord om läget i nationen

2010-09-14T17:01:00.003+02:00

Idag har jag varit i valstugan några timmar. Som vanligt hektiskt, trevligt och fantastiskt roligt. Jag hade ett långt samtal med en trevlig äldre herre (78 år uppgav han själv) i basker och trenchcoat som rekommenderade denna ledare. Jag håller med honom om att är riktigt bra och rekommenderar den därför till läsekretsen.

Sann valfrihet

2010-09-13T13:39:00.006+02:00

Läser i Sydsvenskan om hur Birgitta Ohlsson löser det praktiska med sin politiska karriär och sin nyfödda dotter. Hennes och hennes mans lösning skulle inte passa vår familj, men det är fantastiskt bra att det, även för den politiska eliten, finns (vissa) möjligheter att göra anpassningar för att förena arbete och familj/föräldraskap.

Tillagt 15.30:

Det finns andra som gör annorlunda, läs exempelvis mera här. Leve valfriheten!

Desperata utspel från vänster

2010-09-13T09:46:00.005+02:00

I dagens SvD kan vi läsa att de rödgröna lovar att riva upp FRA-lagen om de vinner valet. Ursäkta mig, men det tror jag när jag ser det. Bodström må säga vad han vill, men jag tror att det här är bara valfläsk. Desperat, knaperstekt valfläsk.

Det är ju för övrigt inte det enda. Sossarnas valrörelse svämmar över av mycket värre saker än falska vallöften. Den har hittills varit en blandning av dumheter, olämpligheter, och olagligheter.

Sajttips

2010-09-13T09:43:00.001+02:00

Ni kanske redan har besökt den, men annars vill jag gärna rekommendera sajten valpejl.se. Här finns allt man kan behöva inför valet. Och litet till.

Bättre och bättre dag för dag

2010-09-13T09:37:00.005+02:00

Göran Hägglund har skrivit en ny artikel om politikens gränser. Allt han skriver är så bra och så rätt.

Kampen om Sveriges framtid är ytterst en värderingskonflikt, inte en ekonomisk strid. Den rör sig i spänningsfältet mellan två poler: Mellan de välståndsskapande dygder som bara kan växa och frodas i ett fungerande civilsamhälle – och den överpolitiserade och överbeskattade miljö där god etik i stället förtvinar.

Så sant som det är sagt.

Rösta inte automatiskt på den som bjuder på godis!

2010-09-11T15:28:00.008+02:00

Många klagar (kanske med rätta) på att valrörelsen mest handlar om att partier och block tävlar i att bjuda över varandra. I valstugorna vankas de fika och karameller. Den potentielle väljaren förses därutöver med kokböcker, disktrasor, pennor, pins, cykelsadelskydd och ballonger försedda med partiloggor. I valrörelsen lovas vi ökade satsningar på de flesta områden. Mer till alla, tycks vara ledorden. Det krävs ju inte mycket eftertanke för att inse att det är orimligt. De pengar staten har till sitt förfogande för transfereringar är begränsade. Oavsett vilket skattetryck vi har, så är resurserna begränsade. Om några får mer, får några andra mindre.

Det är en synbart enkel ekvation och de rödgröna talar därför ofta och gärna om att skattesänkningar sker på arbetslösas och sjukskrivnas bekostnad. Jag håller inte med om detta. Förutom att skattetrycket kan påverka skattebasens storlek genom att antalet arbetade timmar ökar när människor får behålla mera av sin lön, så tycker jag att resonemanget har helt fel utgångspunkt. Trots att jag sympatiserar med välfärdssamhället, så tycker jag att det är rimligt att de pengar människor förtjänar tillhör dem och inte staten. Att staten sedan konfiskerar en del av inkomsterna och omfördelar dem är rimligt av solidaritetsskäl och rättviseskäl, men pengarna kommer från början från människorna. Detta är viktigt att komma ihåg. Staten är beroende av att människor arbetar och konsumerar för att överhuvudtaget ha några pengar att omfördela.

I det röda samhället tycks utgångspunkten vara att alla pengar á priori tillhör staten som sedan delar ut allmosor till medborgarna, eftersom dessa inte kan betros med den svåra uppgiften att själva avgöra hur de vill använda sina pengar.

Skatt innebär med nödvändighet är en inskränkning av den personliga friheten. Med hänvisning till solidaritets- och rättviseresonemanget tidigare, så utgör skatter en rimlig inskränkning av människors frihet men bara till en viss nivå. Exakt var denna nivå ligger är svårt att veta, men man kan vara nyttigt att påminna sig att staten finns för människorna och inte tvärtom. Skatter är endast ett medel för staten som i sin tur endast är ett medel för att organisera de gemensamma angelägenheterna på bästa sätt.

Om någon tycker att ovanstående är alltför abstrakt och förenklat för att vara av vikt när man skall bestämma vilket parti man skall lägga sin röst på, vill jag med det bestämdaste hävda att det är precis detta man skall fokusera på. Vilka grundläggande värderingar står ett parti står för, är kanske den allra viktigaste frågan. Att enbart förlora sig i detaljfrågor är dumt. Det går inte att hitta ett parti, där man håller med i alla frågor. Ett parti innebär med automatik en aggreggering av en mängd åsikter.

Någon kanske tycker att grundläggande värderingar mest bara är tjusiga ord. Det ligger en del i det. Det är ju få partier som inte räknar upp en mängd bra saker i inledningen till sina partiprogram. Då är det återigen viktigt att se hela bilden. Vilka är de grundläggande värderingarna och hur manifesterar de sig i konkret politik? Vilka är mina behov idag, om tio år, om femtio år? Vilket samhälle vill jag ha idag, om tio år, om femtio år?

Grundläggande frågor är långt viktigare än det dagsanpassade politikergodiset som ofta nog bjuds i valrörelsen, så lyft blicken och se litet längre när du lägger din röst i valet 2010.

De säger på stan...

2010-09-07T20:35:00.002+02:00

...att det kanske blir maktskifte i Gävle ändå. Det skulle göra mig alldeles fantastiskt jätteglad. Jag erkänner förbehållslöst att jag hittills trott att det är helt omöjligt. Röda Gävle kommer att förbli rött oavsett vad som händer. Nu är jag inte så säker längre. Jag möter människor med helt olika politisk uppfattning och de flesta tycks helt överens: Gävle behöver ett maktskifte. Det är inte sunt när samma gäng sitter vid makten hela tiden. Förvaltningarna och den politiska majoriteten har växt ihop med varandra på ett osunt sätt.

Låt oss innerligt hoppas att det man säger på stan är sant!

Om ordens betydelse

2010-09-07T20:18:00.003+02:00

Det slår mig hur oändligt mycket kraft som ligger i orden. Hur man väljer att benämna olika fenomen har betydelse för hur dessa uppfattas. Vi kan raljera över eufemismerna aldrig så mycket, föryngringsyta låter ändå inte lika hårt som kalhygge och lokalvårdare är i alla fall snäppet ovanför städare.

När det gäller ordet hemmafru är det faktiskt ännu tydligare. Det ordet har verkligen något unket över sig. Vad man egentligen menar när man talar om hemmafrun är ju hemmaförälder. En kvinna (eller en man för den delen)kan ju vara hemma utan att ha det minsta lilla barn att ta hand om. Då kan jag hålla med om att det inte är en verksamhet som har någon rätt till subvention från det offentliga, men jag har svårt att förstå varför man ser njuggt på hemmaförälderns arbete.

Läs mera här.

Bloggpuff

2010-09-06T10:47:00.001+02:00

Jag läser utmärkta bloggen Necesse Est om chatt med Lars Ohly. Anna, som driver bloggen, chattade med Ohly igår och ställde en högst relevant fråga. Hon fick svar, men kanske inte på själva frågan....

Läs mer!

Bröstpumpens lov

2010-09-05T21:41:00.002+02:00

Jag följde SVT-utfrågningen av Ohly bara i andra hand via Twitter, men jag har förstått att frågan om bröstpump kom upp.

Edwardsson har skrivit så bra och roligt om detta, att jag länkar till det i stället för att skriva något själv.

Lästips

2010-09-03T16:21:00.001+02:00

Läs gärna Axessbloggen där Johan Lundberg funderar över nättrollens roll i partiledardebatter och annorstädes.

Är temperaturen på väg uppåt i Gävles valrörelse?

2010-09-03T16:15:00.003+02:00

Av olika skäl saknar vi för närvarande prenumeration på någon lokal tidning. Därför händer det att jag missar ett och annat. Som till exempel detta.

Det är lättare att klaga på att andra gör fel än att själv göra rätt

2010-09-02T15:36:00.006+02:00

Jag börjar tröttna rejält på sossarna och LO:s negativa kampanjande. Det senaste är annonsen i olika tidningar där det framgår hur mycket paret Reinfeldt tjänat på Alliansens politik med skattesänkningar. Vi känner det vanliga vänstergnället som främst appellerar till människors missunnsamhet och avundsjuka.

För några veckor sedan intogs stan av affischer med upp-och-nedvända bilder av Alliansens fyra partiledare samt finansministern. Bilden av statsministern är försedd med texten "megafel" i versaler. Ett annat subtilt ord som LO använder i sin kampanj är "helsjukt". LO försvarar sig mot anklagelser om persongrepp, men jag tycker inte att det håller. Kampanjen är en ren smutskastningskampanj, vilket tycks vara sossarna och LO:s allra bästa gren.

Den rödgröna röran visar nu sitt rätta ansikte. Man undviker att förklara, för att inte säga mörkar, vilken politik man kommer att föra om, hemska tanke, man vinner valet. I stället ägnar man all sin tid åt att smutskasta Alliansen med en osalig blandning av personangrepp, halvsanningar och direkta lögner. Man har t.o.m. försökt att medelst de mest orimliga osanningar skrämma de egna för att försäkra sig om deras lojalitet.

Det hela framstår som alltmer desperata försök att hitta vägen tillbaka till makten. Tyvärr är det här nog bara början. Jag gissar att vi kommer att få se fler fula grepp från sossarna innan vallokalerna stänger.

P.S. Fast jag får medge att jag, trots min motvilja mot negativt kampanjande, skrattade en smula åt detta. Försvaret blir väl att "det var faktiskt de som började..."

Rödgrönas ovilja att lämna besked

2010-09-01T15:12:00.003+02:00

De rödgröna fortsätter att mörka sin politik. Monas standardsvar igår var av typen, vi lämnar ett klart besked nu och det är att vi inte lämnar klart besked. Den som eventuellt överväger att rösta på de rödgröna bör vara helt på det klara med att man då inte bara köper grisen i säcken, utan inte heller vet vilken säck grisen kommer att stoppas i.

Läs mera här!

Inspirationskick

2010-08-30T14:57:00.003+02:00

Ibland möter man människor som får en att känna att allt är möjligt. Människor som får en att se att livet är oändligt rikt och fyllt av möjligheter. Idag har jag haft en sådant möte. Visserligen bara genom TV:n, men det var ändå ett berikande möte.

Kanal 9 sände idag en dokumentär från 2008, The Human Camera. Filmen handlar om Stephen Wiltshire. Han är autistisk men har en makalös konstnärlig förmåga och har genom detta lyckats skapa ett gott liv där han, trots de svårigheter autismen innebär för honom, klarar sig mycket bra på egen hand.

Stephen är en savant, alltså en person som har en extrem specialbegåvning inom ett avgränsat område samtidigt som han har stora svårigheter på andra områden. Givetvis bidrar detta till fascinationen för Stephen, men det är inte bara det. En person i filmen funderade kring vad som var viktigast: Stephens konstnärliga genialitet eller det faktum att han klarat många av de utmaningar som svårt autistiska personer möter och nu lever ett ganska normalt liv. Hon menade att det senare nog var viktigare och en större prestation av honom. Jag kan inte annat än hålla med, trots att jag tycker att hans konst är helt fantastisk.

Jag blir glad när människor som inte riktigt passar in i samhället uppmärksammas på positiva sätt. Ofta upptas TV-tablån av allehanda freakshows, vilket sannerligen inte bidrar till att öka tolerans och förståelse för olikheter. Jag är övertygad om att alla människor har en plats att fylla, även om jag ofta undrar hur annorlunda vi får vara egentligen. Det är inte bara i tonåren som nästan alla springer i skock i en förtvivlad strävan att passa in, utan detta förföljer oss hela livet och även om "vanlighet" är jättebra, så är det viktigt att vi tillåter både oss själva och andra att vara olika. Den som inte följer min mall kan lära mig något viktigt. Människor med autism betraktas ofta som annorlunda och udda, men de kan lära oss normalstörda mycket.