fredag 17 februari 2012

Tankar om en bok

Genom Fru Booked fick jag möjlighet att läsa Lars Ragnar Forsbergs bok Blått blod. När boken damp ned i brevlådan blev jag glatt överraskad. Bokens yttre andas kvalitet, pappret, inbindningen,omslaget... Bokens inledning ger även den mersmak med några träffsäkra porträtt av flera högt uppsatta personer. Så långt är det en trivsam bok, men någonstans halvvägs igenom boken övergår den från att vara småelak satir till att bara vara elak. När jag läste boken fick jag anledning att fundera en smula över vad det är som gör att satir fungerar. För mig är två ingredienser helt avgörande. Dels är det viktigt vilka personer man skriver om och dels är det av avgörande betydelse att det finns ett visst mått av osäkerhet om vem som egentligen utpekas i satiren. Balderson t.ex. skrev fantastiskt roligt om statsråd och statsministrar, men egenskaper från flera olika personer blandades friskt och mycket lämnades därför åt läsarens fantasi. Blått blod går vilse i detta. Visst finns här en en del som t.ex. formuleringarna om Bildt och oljan som är hejdlöst roliga. Och som Bildt nog tål. Däremot har jag svårare för de många nidporträtten av exempelvis medlemmar av kungahuset. Kritiken som Forsberg riktar mot monarkin och etablissemangets svasseri för densamma är visserligen rimlig, men det innebär inte att insinuanta porträtt blir roliga eller läsvärda. Tyvärr.

Inga kommentarer: