Så mycket att fixa

Vi planerar dop. Det innebär, även om man lejer bort det mesta (bl.a. så har min fantastiske make bokat in en städfirma till dan före dan, så jag behöver inte springa runt och jaga dammdinosaurierna i sista minuten), att det är mycket att göra. Det i sin tur innebär att jag inte har någon tid över att blågga. Jättetrist. För att, i någon mån, råda bot på detta puffar jag i stället för min partikamrat David Legas debattartikel i Expressen idag.

Undantag

Jag brukar inte skriva om eller lägga upp bilder på familjemedlemmar. Gör här ett undantag för att alla ni som inte har förmånen att träffa vår yngsta familjemedlem varje dag skall få se hur bra jag har det hela dagarna.

Tankar om partiledardebatten

För den som önskade sig en längre partiledardebatt är kvällens debatt ett fall framåt. Programledarna sköter sig bra, men jag tycker ändå att de genom att hela tiden sträva efter att höja tempot rycker sönder debatten en smula. Under den första halvtimmen var det i princip bara Maud Olofsson, Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin som fick tala. Ja, Lars Ohly lyckades norpa åt sig ordet i ganska stor utsträckning, men övriga fick i princip agera staffagefigurer.

Jag tycker bättre om klara debattregler med talartid, replikmöjligheter samt en förutbestämd talarordning. Den form som nu användes är säkert bättre TV men mindre substans.

Debatten för övrigt ganska bra kring några stora, konkreta frågor. Energiuppgörelsen, skatterna, jobben, ja, ni fattar ungefär. Jag saknar dock en debatt kring mera grundläggande frågor. Vill vi verkligen att kommunisterna, som onekligen har en hel del av odemokratisk karaktär i bagaget, skall få ingå i en regering? Oppositionen drar upp sverigedemokraterna i tid och otid och beskyller dem för att vara allt möjligt (och påstår även att alliansen flörtar med sd), men borde de kanske inte sopa framför egen dörr först? Hur stort inflytande kommer vänsterpartiet att få i en eventuell sosseledd regering? Det skulle jag gärna vilja att Mona Sahlin svarade på.

Det verkar livat i Jönköping!

Charlie Weimers och Maria Karström twittrar från kristdemokraternas kommun-och landstingsdagar. Det verkar vara fullt ös. Än en gång tänker jag att jag skulle verkligen ha varit där!

Våga vägra facebook, än en gång....

Hittar följande krönika i SvD (och inte DN, vilket jag skrev från början. Tur att man har skarpögda blåggläsare som kan uppmärksamma en på fel och brister). Suveränt!

Göran Hägglunds tal

Här finns talet i sin helhet.

Nästan allt i talet är riktigt, riktigt bra, men här kommer några rader om kärnan i välfärdssamhället, som vi alla faktiskt tar för givet precis hela tiden.

"För vänstern handlar allt om hur välstånd ska fördelas, men aldrig om hur det skapas. Jag kan tala om hur det skapas. Genom tusen och åter tusen dagliga ansträngningar av företagare runt om i Sverige. Stora som små. Sådana som inte kan unna sig lyxen att koppla bort jobbet på semestern och helgerna. Men som väljer det i alla fall, för att de har viljan och skaparlusten.

Det är ur deras och deras anställdas arbete välfärden finansieras."

Den som varit där ändå....

Nya JK i Neo

Henrik Alexandersson skriver på sin blogg om nya JK:s, Anna Skarhed, ointresse för sociala medier. Han hänvisar också till SvD som ironiserar över och hånar Skarhed på ett ganska märkligt sätt. Jag tycker att SvD väljer att misstolka Skarhed när hon, på en fråga om de rättsliga problemen kring att sajter som omfattas av tryckfrihetsförordningen (t.ex. DN) länkar till bloggar som inte omfattas av tryckfrihetsförordningen, avviker en smula från ämnet och filosoferar kring hur väl anpassade vi människor egentligen är till de nya sociala medierna. Kanske osmart av JK att inte bara svara direkt på frågan, men det säger ju absolut ingenting om hennes kunskaper om det juridiska kring de nya sociala medierna.

För övrigt tycker jag att det är bra att inte alla väljer att ha ett konto på fejjan, att inte alla twittrar. Det har sin charm, men jag kan inte tycka att det egentligen revolutionerar tillvaron. Och bara för att det går att twittra överalltifrån, så betyder det ju inte nödvändigtvis att det är bra att göra det. Ett bra exempel på just detta är faktiskt SvD, som jag var tvungen att sluta följa på twitter; det kom miljoner tweets från SvD, vilket innebar att jag missade alla dem jag egentligen vill läsa. Det tycks inte bara vara jag som upptäckt detta. Det är bara femton personer som följer SvD på twitter medan nitton personer följer mig. Det beror knappast på att det jag skriver har så mycket större värde än det SvD skriver.... Något att tänka på för SvD, som tycks veta allt om hur och när och varför man bäst nyttjar twitter och Facebook.

Nedan ett utdrag ur intervjun (som jag faktiskt tyckte var bra) med Skarhed:

"– Den ökade exponeringen av enskilda personer har lett till ett allt större intresse för den enskildes integritet. Man måste fråga sig vad vi har tryckfriheten till. För mig är mediernas roll attförmedla kunskap. Deras uppgift är inte att skapa
sensationer genom att hänga ut människor, utan att möjliggöra för oss att förstå verkligheten.

– Att exponera människor bara för att det är kittlande utan att det har något sakligt intresse, det känns främmande för mig. Men jag inser att detta är minerad
mark. Vi lever i ett fritt samhälle och så vidare. Å andra sidankan jag tycka att det är rätt enkelt – det kan ju aldrig vara rätt att skada en enskild person. När det gäller politiker och andra offentliga personer kan det naturligtvisfinnas ett sakligt intresse att berätta också obehagliga sanningar, om det har betydelse för frågan huruvida de klarar av sitt jobb och går att lita på.

Alla kan ju numera sprida bilder bara genom att lägga ut dem på Facebook. Vad innebärdet i sammanhanget?
– Antingen får vi finna oss i att alla är offentliga och släppa uppfattningen att
alltför privata bilder innebär en personlig kränkning, eller också får vi genom våra valda ombud bestämma oss för en reglering kring detta som kan fungera. Jag skulle inte kunna tänka mig att lägga ut bilder på mina vänner, eller på mina ovänner
heller för den delen. Det här medielandskapet – jag kanske är för gammal men jag tycker bara det är absurt. Jag är inte med på Facebook och jag kan i dag inte se vad det skulle kunna tillföra för mig.

Kommer du att synas mycket i media?
– Vi lever i ett samhälle där man som offentlig person måste vara beredd att synas i media. Och nu och då fattas det beslut av JK som är av stort allmänintresse. Men detta är en ämbetsmannaroll. JK är ingen popfigur. Vad är det som gör – nu är vi
tillbaka i diskussionen om hur medierna fungerar – att det finns så stort intresse för JK som person? Man söker alltid efter något som är spännande eller kittlande.

Så vi ska inte räkna med att se dig på Twitter?
– Jag vet nästan inte vad det är.

Det är en mikroblogg där man skriver korta
blogginlägg.

– Jo jag vet, jag vet. Jag tror att jag ska ägna mina krafter åt annat. Men visst, det här är något som jag måste veta en hel del om i min roll. På så sätt har jag ju ett intresse för det. – Jag funderar ändå över vad vi gör med våra liv
när vi sitter framför datorn i stället för att träffa våra vänner över en kopp te. Det skapar en uppstyckning av tillvaron. Det är detta med ”kändis”, ”jag”. Jag har svårt att se vad det skulle komma för gott ur detta.

Våra yttrandefrihetslagar är teknikbundna. DN:s webbplats kan länka till en blogg som i sin tur inte omfattas av tryckfrihetsförordningens regler. Hur påverkas ditt jobb av en sådan hybridform?

– För mig som startade min yrkesbana när man inte ens använde datorer är det fascinerande. Teknikutvecklingen har skett snabbt och det är nästan ofrånkomligt
att vi inom myndigheterna ligger efter. Det låter ju bra med teknikneutral lagstiftning, men det är ingenting man bara kan fixa fram.

– Frågan är vad vi ska ha lagstiftningen till, vad vi gör med den. Teknikfrågan tar liksom över och vi tappar frågan om syftet med lagstiftningen. Jag tror att många vill ha en diskussion som tar sig tid att komma i mål, där vi pratar i hela meningar. Där vi till och med kan återkomma och diskutera en gång till. Jag tror det är nödvändigt för att få fram bra beslut och komma till konsensus. Då kan det
finnas skäl att ta ett steg tillbaka från det hysteriskt mångfacetterade, plötsliga och snabba. Jag tror inte att den mänskliga hjärnan ännu har anpassat
sig så att den kan ta in och bearbeta information så snabbt som tekniken nu tillåter.
– Men det är möjligt att jag har fel. Kanske har nästa eller nästnästa generation bloggat och twittrat så mycket att deras hjärnor anpassat sig och kan komma till bra resultat på det sättet."

Ett förhatligt vitt kuvert

I dagarna dimper det ned ett vitt kuvert (eller flera) hos alla som har en skuld hos CSN. Tillsammans är vi skyldiga staten den svindlande summan 180 miljarder kronor. Den kan jämföras med statsskulden som i december 2009 uppgick 1 189 miljarder.

Både jag och min äkta hälft är "kunder" hos CSN. Återbetalningarna är ganska kännbara. Efter innevarande år kommer bördan att lätta något, då jag kommer att slutbetala annuitetslånet.

Studielånen har varit konstruerade på olika sätt. Jag har lån med två olika konstruktioner. Det ena (där jag har lånat mest) betalar jag 4% av min årliga inkomst. Räntan är högre än nuvarande ränta på huslånet. Det andra lånet är ett annuitetslån där jag amorterar under tio år. I år är sista året!!! Amorteringstiden anpassas efter lånets storlek och kopplingen till inkomsten är mycket svag. I praktiken finns endast möjligheten att få nedsättning till 5% av inkomsten fram till dess att man fyller 49.

När jag nu är föräldraledig och har en drastiskt minskad inkomst, är det av avgörande betydelse att kunna få minska betalningsbördan. När det gäller det stora lånet är det inga problem, medan det på annuitetslånet inte är lönt att ansöka om att få beloppet nedsatt, eftersom 5% av min nuvarande inkomst är mer än vad jag redan betalar.

Jag tycker en reform behövs när det gäller studielånen. Personligen har jag svårt att se någon fördel med annuitetslånet framför ett vanligt banklån. Visserligen är räntan lägre (2,4% för 2010) än räntan för ett vanligt blancolån i bank, men den är å andra sidan inte avdragsgill.

Om jag skulle påbörja en längre utbildning idag, skulle jag inte ens överväga att låna pengar. I stället skulle jag nog försöka hitta något extraknäck. Tanken om att vara en fri student skulle nog få ligga i malpåse. Tiderna förändras verkligen. När jag pluggade hette det att studierna krävde 40 timmar/vecka, vilket jag nog tyckte stämde ganska bra för mig. Om man ägnar studierna en hel arbetsvecka, blir det ju inte mycket tid över till extraarbete. I vart fall inte om man har några andra intressen.

Det är märkligt att vi har ett så njuggt studielånssystem, när behoven av välutbildad arbetskraft bara ökar. Framför allt inom de naturvetenskapliga områdena, vilket gör det hela än märkligare då dessa utbildningar ofta innebär mera bunden tid än humanistiska dito. Å andra sidan kan man ju med en naturvetenskaplig utbildning räkna med att få en bra löneutveckling och därför ha möjlighet att betala tillbaka lånet, medan att för en bibliotekarie återbetala ett lån på en kvarts miljon på tjugofem år blir en ganska tuff uppgift.

Nä, fram för förändring! Jag återkommer säkerligen i ämnet.

1-0 Reinfeldt - Sahlin

Läs detta!

Det framstår som alltmer obegripligt att Alliansen har tappat greppet om väljarna. Jag tycker att Reinfeldt skötte sig mycket bra i den första debatten och att han vann den. Däremot tycker jag att debatten var väldigt abstrakt och inte många tydliga svar gavs till väljarna.

Men varför, om Reinfeldt nu debatterar väl och regeringens politik är framgångsrik, fortsätter väljarna att sluka den rödgröna rörans struntprat så okritiskt? Och varför låter alliansregeringen sig utmålas som onda och hjärtlösa av oppositionen?

Nä, nu får strategerna i regeringskansliet börja göra skäl för lönen och slå tillbaka. På gräsrotsnivå och i kommunerna ser det inte ut som det gör i rikspolitiken. Kanske dags att lyssna nedåt i partierna för att få några schyssta tips om hur vi skall återta övertaget från september 2006?

Jobbskatteavdrag

Kolla in jobbskatteavdrag.se och se hur mycket mer pengar av din lön du får behålla nu jämfört med 2006. Väl värt att tänka på i dessa tider när Sahlin & Co. lovar guld och gröna skogar till allt och alla....

Missade första partiledardebatten.

Igår kväll var jag upptagen med så mycket annat, att jag helt missade den första partiledardebatten. Skall försöka ta igen det under dagen på svt.play om tillfälle ges.

Det lilla jag hunnit se redan nu, visar en, till synes, lugn och avspänd Fredrik Reinfeldt och en milt aggressiv (om man nu kan vara mild och aggressiv samtidigt) Mona Sahlin.

Saltuppror

För några dagar sedan skrev jag om slaskeländet på riksväg 80 nu när det blivit mildare. Idag fick jag tips om saltupproret. Det kanske är någonting att stödja. För egen del säger jag, som de stora pojkarna och flickorna brukar säga, att mitt kunskapsläge är för närvarande inte tillräckligt uppdaterat för att jag skall bestämma mig för att skriva på. Nackdelarna tycks vara övervägande, men det kan ju finnas nackdelar med att inte salta också, som jag inte har begripit. Det finns dock massor av bakgrundsmaterial på saltupprorets sajt, läs gärna mer.