Vacker vinterbukett

Den här fina buketten anlände med blomsterbud häromdagen! Tack mamma och pappa! Till skillnad från de bilderna i förra inlägget, som blev riktigt skapliga, så gör mobilkameran verkligen inte den färgsprakande tulpanbuketten rättvisa.

Vinterbilder

I ett tidigare inlägg lovade jag några vinterbilder. På promenad i det vackra vädret i dag hade jag bara mobilen med mig, så kvaliteten på bilderna är sådär. Håll till godo!

Spännande

Jag läser i SvD att KB skall göra en del av den svenska litteraturen tillgänlig digitalt och gratis (ja, betalar gör vi alla via skattsedeln förstås). Läs mera här.

Insnöad

Förutom mitt vanliga mentala tillstånd, så har jag bokstavligen blivit insnöad idag. Eftersom det bara gått tre veckor sedan snittet, så är snöskottning fortfarande inte en aktivitet som jag bör ägna mig åt. Maken var ute och skottade fram Fabian i morse, så att han kunde skjutsa de stora barnen till skolan men bara timmar efter det att han åkt såg det nästan lika illa ut igen. Dessutom varnar de på radio för halka och snödrev och jag vet inte allt, så det verkar bara dumt att ge sig ut. Vi kurar framför brasan i stället och den mjuka pepparkakan får familjen äta (i stället för arbetskamraterna som jag skulle förärat med ett besök idag.)

I morgon skall jag föreviga det härliga vinterlandskapet.

Trevligt besök

I fredags fick vi besök. Två av mina vänner från skrivgruppen kom för att beundra nytillskottet. Likt två något för tidigt anlända visa kvinnor var de fullastade med dyrbara gåvor, såväl till den nyfödda som till äldre syskon. Föräldrarna förärades en himmelsk toscatårta från Centralbageriet. Den nyföddas äldre syskon fick också de härliga pepparkakorna som synes på bilden nedan.

En händelse som ser ut som en tanke

Jag har tidigare blåggat om ett intressant seminarium om fosterdiagnostik som SMER arrangerade. Igår satt jag och läste senaste numret av Katolskt magasin och föregående nummer av utmärkta (och vackra) magasinet Axess. Katolskt magasins ledare handlade just om SMER-seminariet. Slutklämmen är följande:

"Samma samhälle, som säger sig ha ambitionen att förbättra livssituationen för människor med olika slag av funktionsnedsättningar, satsar resurser på metoder som syftar till att de inte ska födas. Frågan måste ställas även om den är provocerande: Kan fosterdiagnostik, syftande till selektiv abort, förenas med principen om alla människors lika värde? Den frågan uttalades inte klart vid det seminarium som Socialutskottet och SMER anordnade. Men den fanns i luften. Och arrangörerna – liksom föreläsarna – efterlyste en bred debatt. Denna bör stimuleras." (Läs hela ledaren här!)

Sedan bläddrade jag som sagt i Axess. Det är en av de få tidningar jag stött på där i princip varje artikel är läsvärd. Johan Tralau hade skrivit en artikel med titeln De andras liv (vilket även råkar vara titeln på en stark film som jag också blåggat om tidigare). Den handlar om akademikers strävan och ävlan att hitta marginaliserade, osynliggjorda grupper i samhället. Vanligtvis utgörs dessa grupper av homosexuella, invandrare, kvinnor etc., men Tralau menar att dessa inte alls är de som är osynliga i vårt samhälle. I stället menar han att de verkligt osynliga är de ännu ofödda, som inte tillerkänns sitt människovärde. Jag förmår inte göra artikeln rättvisa, läs den gärna själv! Tyvärr tror jag inte att den finns tillgänglig på nätet, men Axess finns säkert tillgänglig på närmaste bibliotek.

Hoppas på förbud!

Som tidigare framskymtat på denna blågg, är jag ingen ivrare av förbud. Men när det gäller den livsfarliga tingesten grön laserpekare, som så många tycks ofogsanvända nuförtiden, så hoppas jag att den blir vapenklassad. Läs mer här!

Av artikeln i SvD framgår att ett åttiotal poliser skadats när personer använt grön laserpekare mot dem. Häromdagen kunde vi läsa i GD att en person som färdades i bil riktat en grön laserpekare mot föraren i en mötande bil. Tydligen skulle den eventuella brottsrubriceringen bli brott mot strålskyddslagen, vilket känns märkligt med tanke på vilka konsekvenser tilltaget kan få.

Om välsígnelse och vådan av att ändra på rutiner

Igår fick vår dotter gå i kyrkan för första gången. I samband med nattvarden fick hon också motta herrens välsignelse denna söndag som var hennes trettonde levnadsdag. Hon sov sig oberört igenom denna händelse, men hennes mor var desto mer berörd.

I kväll tog hon och jag bilen och gjorde ett kort gästspel på lokalavdelningens gruppmöte inför kommande fullmäktige. Sammanlagt en halvtimmes bilresa och fyrtio minuter möte/fika tog sånär knäcken på oss båda två. Efter ett improviserat blöjbyte och några misslyckade amningar (med mjölk överallt utom i liten dotter) begav vi oss äntligen hemåt. Nu sovs det för fullt på min säng. Jag sitter och lugnar mig med en kopp te medan jag blåggar och slösurfar.